Jag brukar förmedla ganska flitigt av de synpunkter och artiklar som dyker upp i media och på nätet och som handlar om miljöhot och klimatutveckling. Det är ytterst viktigt, menar jag, att försöka hålla sig uppdaterad om vad som händer och sker för att man också själv ska kunna agera någorlunda ändamålsenligt.
Det finns mycket av den negativa varan just nu i nätverken. Det ena katastrofscenariot efter det andra beskrivs lödigt och frekvent, som t ex:
"Ödesprognosen står fast - världen riskerar gå under om trettio är", skrivet av Club of Rom´s ordförande, svensken Anders Wijkman, i en artikel häromdagen.
(länk till artikel)
Det känns som att det verkligen börjar bli allvar nu. Jag har inte känt så tidigare. För bara något år sedan kände jag att vi hade tid på oss trots allt, eller snarare, att jag såsom de flesta sköt problemet framför mig: "Det där klimathotet blir säkert verklighet någon gång i framtiden".
Men nu är det nog här på riktigt. Redan!
Jag är rädd. Verkligen! Och ledsen! Jag tänker inte så mycket på mig själv, jag är ju redan gammal och har haft ett oerhört privilegierat långt liv, men mina barn och barnbarn och framtiden. Suck!
Igår fick jag kritik av en "nätvän" för mina ensidigt "alarmistiska" delningar och skriverier och jag vet, trots att han tämligen tydligt har visat att han är s k "klimatskeptiker, har lite rätt i vad han säger.
För mycket negativism kan förlama istället för att hjälpa.
Så nu har jag beslutat mig för att också bättre förmedla sådant som är positivt i sammanhanget. Det är förstås lika viktigt och kan sprida hopp och kraft för tagen som är nödvändiga.
Igår kom jag att ta del av två intressanta, positiva och hoppfulla händelser förmedlade i etern.
1. En artikel om ett företag i Linköping, Epishine, som uppfunnit en ny metod för att fånga solenergi på ett smart och billigt sätt. En lång artikel i Corren, skriven av jornalisten Zenaida Hadzimahovic, presenterades i gårdagens blad. Så spännande.
Faksimil ur Corren, sid 10, den 3 oktober skrivet av Zenaida Hadzimahovic.
Läs gärna mer om det spännande projektet:
2. Nobelpriset i Kemi 2018 har tilldelats tre forskare på gränsen mellan biologi och kemi. Det handlar om enzymer, om att genom biologiska metoder få fram nya molekyler som kan användas i mänsklighetens tjänst.
En av pristagarna är kvinna, äntligen, Frances H Arnold och hennes forskning kan bland annat leda fram till att vårt petroleumberoende kan komma att avvecklas fortare än någon anat.
Länk till artikel i Aftonbladet:
Anders Wijkmans påstående, ovan i mitt skriveri, att det är näringslivet snarare än världens politiker som har medlen och möjligheten att hindra den lurande katastrofen verkar vara sann, tycker jag.
Eller vad tror ni? Känns det som att politikerna, också i Sverige, tar problemen på allvar? Är det någon som lyckats få igenom något av vikt? Är inte de flesta politiker alltför bakbundna av maktambition, blockpolitik, välfärdsfrågor, populism och förnekande.
Inlägg
Ja, det är ett obehagligt och farligt spel som pågår om planetens framtid. Angelägenheten, brådskan och graden av allvar har krupit innanför skinnet. Det känns onekligen som om steglängden (och det ekologiska fotavtrycket) vidgas i loppet mot ett kapsejsat klimat och människans mognad (snarare pupertetskris!) övertygar inte på något vis, mentalt kvar i de förhistoriska grottorna - en isande insikt det.
SvaraRaderaMen framtidshopp finns det överallt. Det är en stark global väckelse i rörelse vad gäller klotets klimat/miljö: Medvetenhet, ödmjukhet, vilja, engagemang - Yes we can!
Många är det som jobbar på utifrån egen förmåga och lokalt perspektiv. Man börjar där man befinner sig. Samerna brukar säga "Det gör ingenting om man går uppför fjället på olika sidor, man möts på toppen"
Att alltfler politiker verkar frångå ett förvaltarskap av jorden och istället lägga planetens och mänsklighetens framtid i hoppet om en snar snillrik innovation som likt ett trolleri i ett slag löser alla problem och utmaningar gör mig bestört. Det är ju att ge upp. Den lösningen kan inte vara kompatibel med folkviljan.
Dina förmedlade länkar är viktiga tycker jag, läser med stort intresse och Wijkman har ju ett förtroendekapital orubbat sedan decennier.
Mänsklighetens dilemma. Att vi har utvecklat en intelligens som vi inte behärskar att kontrollera eller styra konsekvenserna av.
SvaraRaderaMyten om kunskapens frukt i paradiset har visat sig bli obehagligt sannspådd. Tänk att den kunskapen fanns redan då, när texten i gamla testamentet sammanställdes för nästan tvåtusen år sedan eller hur det nu är .....