2 oktober - Höst med Nobelarbete

.
Det brusar ur lindarna vid församlingshemmet, granne med ateljén.
Det är upp emot 400 starar som sitter där i topparnas begynnande rost tillsammans med ett femtiotal björktrastar. De senare föresten, far mest oroligt runt mellan frukträd och rastplatser, medan stararna är av mer social karaktär och sitter tätt ihop och tjattrar och småsjunger.
Jag stannar upp och lyssnar. Det är verkligen en mäktig naturkör.

Ur gråpäronträdet vid parkeringsplatsen kommer ett plötsligt och klingande "tji-ink"; en björktrast som varnar, inte snarkande eller skränigt, bara ett lite utdraget men ändå snärtigt och klart "tji-ink".
Allt far omedelbart på vingar. Stararna därborta i trädtopparna uppfattar varningsropet lika snabbt som björktrastarna, tätar ihop sig och tar höjd medan de senare sprids åt olika håll.

Det är en sparvhök som slår till. Men den har inte en chans. Överraskningen som är ett måste har gått förlorad. Snart är allt tyst igen. Tillfället är över och jag går in. Det finns Nobelarbete att göra.

Jag har skrivit på kontraktet. Nobel närmar sig obevekligt. I år är sista omgången för mig. Jag skall göra konstverken till ekonomiprisdiplomen.
Jag  har gjort i tur och ordning: 
Kemiprisen - tre stycken - 2010
Fysikprisen - tre stycken - 2011
...
och måndagen den 15 oktober kommer jag alltså att närvara vid Kungliga Vetenskapsakademien för att vara med om tillkännagivandet av årets Nobelpris i ekonomi. Snart är det över för min del. 
Det har naturligtvis varit en fantastisk resa; en nästan oförståeligt stor ära och heder och jag är stolt och lycklig över allt detta. Men samtidigt ska det faktiskt bli skönt när det är förbi igen. Jag har gjort det. Steget är taget och det är dags att gå vidare. Jag fick ju till och med vara med om själva Nobelfesten - inget dåligt betyg på ett livsverk.

Men än är det inte riktigt dags att sucka ut av lättnad. Ett pris återstår ju. Och det kan bli tre konstverk även i år - i ekonomi.
Temat är klart för mig. Det har genom åren handlat om att presentera "mitt landskap" och det började med Omberg 2010, via Vättern förra året och kommer att avslutas med Tåkern i år. 
Nu är jag mitt uppe i arbetet. Det är redan bråttom. Mina verk måste i princip vara klara redan den 20 oktober och jag har inte tid att vara overksam fram till tillkännagivandet. Bilderna måste vara i stort sett färdiga redan då, annars kommer en ångestladdad tidsstress och den vill jag inte vara med om. Igen.

Som sagt, det blir något med Tåkern i år, så har jag tänkt och planerat och så skissar jag för fullt. Oljemålningen här ovanför kanske kan vara en slags modell hur jag funderar. Men mer än så får jag inte visa upp enligt kontraktet. Allt ska var hemligt och nytt till Nobelfesten i december.

När jag åter lämnar ateljén en kort stund något senare, varnar en gransångare "hyitt ... hyitt" från gråpäronträdet. Det är mycket som passerar; det mesta obemärkt.