Medan jag väntar på att duggregnet ska upphöra såsom utlovat, så att jag kan ta med mig mina två Nobelakvareller ut på trappan för fotografering, eftersom jag misslyckades igår kväll med inomhusfotograferingen trots rejält ljusstöd, på grund av att jag inte kunde lösa vitbehandlingen med godkänt resultat, vilket medförde att fotona antog en hemsk gulröd grundton och blev oanvändbara för kalligrafens vidkommande och som dokumentation, sitter jag en stund vid datorn och bläddrar bland några höstfotografier bara för nyfikenhetens skull och finner en bild från för exakt ett år sedan på en höstgul lönn, tagen på Omberg.
När jag sen därpå sitter och bläddrar runt i tidskriften "Konstvärlden" från 80- och 90-talen, av vilka jag har kompletta årgångar inne på toaletten, av förekommen anledning, finner jag bland mycket annat spännande och minnesväckande i Nr 5/98 en vacker annons om Orrefors hundraårsjubileum.
Jag lägger ihop min höstlövsbild från Omberg med 98 års originalannons för Orrefors hundraårsjubileum.
Som bild betraktat är min variant vackrare än originalet, tycker jag. Men det hjälper ju föga i sammanhanget.
Det är höst för svensk glaskonst.
Visst är det fruktansvärt sorgligt, ja nästan oförståeligt bedrövligt, att Orrefors glasbruk ska läggas ner.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar