Det var igår. På eftermiddagen.
Först märkte jag att det var något med kajorna. De kom in över samhället i samlad tropp från åkrarna norröver mycket tidigare än vanligt, på hög höjd, pilsnabba och stressade, och tysta, vilket är i högsta grad ovanligt. Det var liksom en hispig stämning med deras beteende och jag funderade över vad som var fel.
Sen hämtade jag Ulla vid skolan och jag sa till henne:
"Känner du att det är snö i luften".
Himlen var ännu isblå och klar och vinden ganska lugn då vi åkte hemåt och såg ut över landskapet bort mot Omberg.
Som inte fanns där längre.
Där Omberg brukar ligga, höjde sig istället en vägg, en lodrät mur som var mörkt gråblå överst och spökgul nedtill med svepande ridåer som välvde sig framåt. Jag har sett filmer från de väldiga sandstormar som reser sig över öknar. Precis så var det. Men inte med färgerna. Här gick det mest i blått och grått och umbrasvart.
"Har du sett", sa jag. "Vi kör bort mot Hästholmen och möter det hela, så får vi se vad som blir."
Längre än till Sjöstorp kom vi inte. Där stannade vi på parkeringsplatsen och förundrades. Det var ett dramatiskt naturskådespel av högsta dignitet. Jag vet mig aldrig ha sett något liknande.
Väggen av snö kom emot oss med väldiga kliv, obeveklig och hotande. Allt grånade och mörknade som under en solförmörkelse.
Solen försökte undkomma men uppslukades som i profetsiorna om jordens undergång.
Det var helt enkelt ett Herrans o-väder av sällan skådat slag.
Med ens blev vi så små, vi ynka människor.
Sen flammade himlen upp i ett vitt sken. En blixt. Och därpå mullret som knappt orkade tränga genom vindens dån. Tordön mitt i snöstormen!
Idag på morgonen har himlen åter klarnat till isblått, eller kanske mera mot turkost. Vinden från norr är frisk och bitande. Det är ännu när jag skriver detta minusgrader och snön, trindsnö mest, som mjukt hagel, täcker ännu grönt gräs även om det mesta smälte bort efterhand i går kväll innan nattkylan anlände.
Det är för tidigt redan, med vintern, men det brukar jag oftast tycka och det har hittills aldrig hjälpt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar