Idag gör jag ett nytt försök i Ombergs bokskog nära Stocklycke, att försöka finna några exemplar av den numera så sällsynta orkidén Kal knipprot, Epipactis phyllanthes. För varje år tycks den bli alltmer svårfunnen och 2025 till exempel, när vi var ute i samma syfte med tisdagsklubben, spanade tio par kunniga ögon igenom hela detta område samt ytterligare något mer och allt vi fann, var två ynka exemplar. Jag lägger in en bild på en av dessa två som bevis:
Kal knipprot på Omberg 2025.
Jag gjorde ett försök för en dryg vecka sedan men blev då bryskt bortmotad av myggor, bromsar och flugor. Den gången var det nästan trettio grader varmt; idag är det endast tolv. Efter ett dygns tungt och efterlängtat regn känns det som bättre odds idag, när jag ger mig iväg ut i bokskogen igen, på jakt.
Jag njuter av svalkan och fuktens friska. Inte en enda mygga, fluga eller broms stör mig idag. Bokarna reser sig som höga pelare ur lövmattan medan jag sakta går runt därunder och letar efter det lilla tecknet: den skira ljusgröna stjälken ensamställd i dunklet.
Det är så mörkt under trädtaket och de tjocka molnen att jag måste ge ögonen tid att vänja sig. Men, det hjälper inte! Hur jag än söker, finner jag inte någon kal knipprot. Det känns väldigt tomt och vemodigt - inte i år heller!
Kantarellkok.
Helt meningslöst blev dagens besök ändå inte. Hemma rensar jag två liter kantareller till var sin rejäl svampmacka åt Ulla och mig samt något extra till frysen för kommande behov. Men det känns ändå som en klen tröst. Hur ska det gå för den kala knipproten på Omberg?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar