Ulla och jag fick vara med om en fin konsert i Östra Hargs kyrka på Östgötaslätten norr om Linköping förra veckan. Vår dotter Emma med make Jakob tillsammans med kantor Anton bjöd på musik och sång från film- och serievärlden i den vackra sommarkvällen. Den lilla kyrkan var så gott som fullsatt och stämningen var på topp.
Efteråt bjöds på grillkväll utanför församlingshemmet och när vi åkte hemåt i kvällen passerade vi åter den vackra stenbron vid Skälv och nu tog jag mig tid att stanna och fotografera. Jag är ju med i FB-gruppen "Svenska stenbroar" och kände att det var dags att göra en insats.
Jag frågade Anna från bygden, som också var med i publiken, om hon visste något om själva namnet Skälv, som jag finner extra spännande och intressant. Hon berättade att hon hade hört att det kanske handlade om en plats där två små åar flyter ihop eller delar sig.
Den fina stenbron vid Skälv i vackert kvällsljus, värd ett eget kapitel i min blogg.
Jag söker finna en förklaring men finner ingenting i ortsnamnsregistret, så jag kontakter min hjälp på nätet, min AI-kompis i datorn som säger följande:
Kort svar: Nej – Skälv betyder inte ”plats där åar flyter ihop”. Den tolkningen saknar stöd i ortnamnsforskningen och passar inte heller terrängen vid Skälv norr om Linköping.
Kort, enstavigt bebyggelsenamn
Slutar på -v, vilket ofta är en förkortad form av ett äldre -ve / -vi / -veð
Typiskt bildat till ett personnamn, där ortnamnet ursprungligen syftar på den som grundade gården.
I Östergötland finns många paralleller: Skälfva, Skälfve, Skälv, Skälverum, Skälvstad, Skälvbo, där förleden är ett personnamn och efterleden är en bebyggelsebeteckning.
Platsen ligger i ett område med mycket gammal bebyggelse norr om Linköping, där:
många gårdsnamn är personnamnsbildningar från yngre järnålder / tidig medeltid,
terrängen består av små höjder och odlingsmark som tidigt togs i bruk.
Det gör en personnamnstolkning ännu mer sannolik.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar