24 augusti - Promenad längs asfalt

.

Högt uppe i det blå seglar ormvråken omkring. Det jamande lätet väcker mig ur mina vägfunderingar men det tar en liten stund innan jag upptäcker fågeln själv.

Kanske är det en av årets ungfåglar som prövar sina vingar inför den förestående bortflyttningen.

.

.

.

.

.

.

.

Det är en varm och solig sensommardag och jag vandrar längs en gammal asfaltväg. Trafiken är mycket gles. Jag är på kanten till skogsbygden söder om Ödeshög. Jag har nyss lämnat den vilda åkanten där jag bökat mig fram genom ris och och bråte och tar mig nu tillbaka något lättvindigare redan genomsvettig och sönderriven.

Vildäpplet längs vägkanten frestar till plock. Det är ett vackert äpple, stort och fläckfritt och utan surhet. Men å andra sidan smakar det nästan ingenting alls; mest svagt smaksatt vatten och skalet är något kärvt och hårt.

.

.

.

.

.

..

.

.

Jag möter en skördetröska som tar upp hela vägbredden och tvingar ner mig i diket. Snart dammar det över ärtgärdet och jag vandrar vidare.

.

Såpnejlikan blommar i dikeskanten. En gammal trädgårdsväxt som numera funnit sig väl tillrätta i det fria vid dikesrenar och söderslänter om än aldrig långt från sitt ursprung.

Roten innehåller giftet saponin, ett såpämne som löddrar i vatten, därav namnet. Den doftar kryddigt angenämt och drar gärna till sig svärmarfjärilar t ex Brunsprötad skymningssvärmare. (Se nedan)..

.

..

Jag närmar mig bron över E4. Där nere går trafiken tät och brusande. Men här uppe går jag i lugn och ro och filosoferar känslomässigt fjärmad från jäkt och måsten.

.

En kopparglänsande Carabid, en jordlöpare Pterostichus versicolor, kilar över den solvarma asfalten. Den är ett hungrigt rovdjur som letar efter mat och finner också rikligt med krossade smådjur att hugga in på. Men den utmanar därvid ödet och slutar kanske själv som mat när nästa bil har passerat. Jag ser många offer strödda i asfalten.

.

Överallt bland sensommarblomstren ser jag dagfjärilar: pågågelögon, nässelfjärilar, citronfjärilar och vinbärsfuchs. De är alla arter som är färdiga för att övervintra. Nu suger de i sig energi för att klara vinterns umbäranden. Dessa soliga höstdagar är oerhört viktiga för kommande överlevnad.

Men de flesta storfjärilar övervintrar som ägg, larv eller puppa. De stora nattfjärilarna av familjen svärmare är inget undantag till detta.

.

En larv av Stor snabelsvärmare kryper förbi över asfalten. Jag räddar den undan trafikdöden genom att flytta in den till dikeskanten.

Den är på väg till en skyddad plats för att förpuppa sig.

Larven är mycket skyddsfärgad men skulle den ändå överraskas kröker den in sitt huvud och blåser upp de första kroppssegmenten så att de ljusrosa fläckarna blir till stirrande ögon. Den svänger också kroppen fram och tillbaka och upplevelsen av en orm blir skrämmande påtaglig.

.

Strax därpå ser jag ännu en svärmarlarv på väg ner mot dikeskanten. Att det är fråga om just svärmare avgörs på det spetsiga hornet på det yttersta kroppssegmentet. Först tror jag att det är ytterligare en snabelsvärmarlarv. Men nu senare, efter det att jag har konsulterat bestämningslitteraturen, kan jag konstatera att jag har fotograferat en larv av Brunsprötad skymningssvärmare. Den har som synes många gulaktiga ögonfläckar längs hela kroppen.

Det är första gången i mitt liv jag ser denna fjärilslarv och med sådant måste man väl vara mer än nöjd med dagen. Och allt detta och mycket mer därtill skedde längs en vanlig liten asfaltväg en sensommardag i slutet av augusti. Livet är rikt!

.

23 augusti - Boulemästare

.
Jo, jag vill meddela att jag är klubbmästare i singel i den ädla sporten Boule. Det har hänt förut och jag håller därvidlag någorlunda gott min ställning.
Club de Boule i Gränna är moderklubben - en anrik sådan - med gott om meriter. Och för dig som kanske undrar vill jag poäntera att det handlar om "riktig" boule - inte någon "seniorvariant". Med andra ord är det på "blodigt" allvar!
.

23 augusti - Falsterbo

.
Jag stannade en dag extra nere i Falsterbo då jag ändå var där för att lämna några verk till uställningen som börjar på lördag - "Under fågelsträcket". Jag kunde liksom förra året disponera gästlägenheten för konstnärer på våningen ovanpå Falsterbo konsthall. Ett skönt privilegium.
.
Nu gör jag en liten krumbukt i ämnet och tiden: .

"Det spökar i Falsterbo konsthall. Det fick jag reda på förra året då jag var där. Jag skrev om det hela i den här bloggen. Men tydligen passade det inte spöket att avslöja detta.
Då jag själv nyss gjorde en sökning i min blogg bakåt i tiden fann jag nämligen till min stora förvåning att allt som jag skrev är raderat. Jag förstår inte hur det kan ha gått till, men borta är det.
Ändå har jag dragit spöket vid näsan eftersom jag tidigare har lagt in en kopia av episoden på en annan plats på min hemsida.
Alltså kan jag ännu erbjuda dig en spännande upplevelse om du utnyttjar den här länken - Det spökar i Falsterbo." Bläddra ner till 31 augusti, läs och begrunda.

Nu tillbaka till verklighetens realtid igen:

Utsikt från fågeludden ut mot Måkläppen.

Alltså vandrade jag runt i närlandskapet. Tvärs över golfbanan, förbi fyren och ut till Nabben innanför den växande sandreveln Måkläppen.

(Först nu när jag skriver detta förstår jag att namnet ska läsas: Måk-läppen och inte Må-kläppen som jag tidigare tänkt mig. Det är ju självklart alla måsarna där ute på "läppen" av sand som är orsaken och ursprunget).

.Nils Kjellén med medhjälpare räknar fåglar vid Falsterbo. Alltid på plats!

Med fågelsträck var det ännu glest. Det dröjer ännu fjorton dagar ungefär innan Falsterbo lever upp till sitt rykte och fylls av ornitologer från hela Europa. Då, första veckan i september, är det framför allt bivråkarna som lockar. Idag var det gott om vadare och änder. Kustpiparna visslade käckt och enstaka storspovar vårdrillade. Himlen var full av flyttande svalor och grågässen Öresunds-pendlade mellan Danmark och Sverige.
.
Idag var endast det närmaste gänget runt Falsterbo fågelstation på plats för att som alltid, varje höst i ur och skur, räkna fåglarna som sträcker förbi mot söder.
.

Grönfläckig padda.

.På vägen ut till udden höll jag på att trampa på en liten padda. Den var mycket ljusare än alla de andra som fanns där hela tiden och jag böjde mig ner och tog upp den.
Så var den dagen räddad. Min första notering av grönfläckig padda i Sverige var klar. Tidigare har jag endast sett denna raritet en gång på Bornholm.

Efter en lugn natt drog jag iväg längs kusten österut. Mellan Höllviken och Trelleborg stannade jag vid en gammal bunker från andra världskriget och plockade av nästan tio liter björnbär. Jag bär minnen av den närgångenheten på armar och ben.

Vattenfyllda marker.

Överallt i trakten hade tre dagars intensivt regnande lämnat spår i form av översvämningar, länspumpning och vattenfyllda diken och åkrar. Upp emot 250 mm regn hade just fallit.

Vid Smygehuk tog jag lunch. I skjortärmar trots vinden eftersom värmen var skön fäktade jag bort getingarna som ville dela rökt lax, musslor, skaldjurspaté och en trockadero med mig och fortsatte därefter till Ystad, svängde upp mot Tomelilla och Fyledalens vackert böljande landskap bara för att få uppleva alla gladorna.

Glidande glada.

Jag hade i och för sett dem redan vid inträdet till Skåne, i Klippans kommun, och därefter då och då hela tiden. Men just här vid Tomelilla, en kommun som har förstått betydelsen och införlivat fågeln i sin välkomstskylt, ser man glador hela tiden.

.

Vägen hem därefter, över Smålands ensartade skogar, är en transportsträcka som balanserar den rika upplevelsen i Skåne. Ibland undrar jag varför man inte bor där; så vackert, rikt och växlande att jag nästan blir lite avundsjuk. Det sitter i ett litet tag. Sen återkommer Omberg, Tåkern och Vättern i sinnet och då känns allt rätt igen.

.

17 augusti - "Det är världsligt"

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Denna syn möter mig då jag kommer till ateljén. En spik till en hängare har helt enkelt gått av.

Jag finner inga stora skador på akvarellen; några smårispor bara; och konstaterar lättad och lite storvulet "Det är bara världsligt".

.

Sen plockar jag upp alla skärvor och åker ut till Lars på en fika. Vi ska förbereda oss för söndagens vandring på Omberg: "Sten, gräs och träd".

Det är världsligt det också - men åt ett angenämare håll liksom.

..

17 augusti - Kräftätare

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.Faksimil ur Corren den 16 augusti 2010

.

Som varande "lokal kändis" kan man om man vill ställa upp på mycket. Så till exempel var jag i helgen med i den jury som skulle kora bästa kräftkokare inom Kräftriket, d v s Vätternbygden, i ett jippo som heter "Kräftivalen".

I år satt jag med som "expert" för tredje året - som en person med rutin med andra ord - och årets omgång genomfördes i resonans med politiken inför årets kommande val.

Mina vänner i juryn var de två damer som tidigare år hade vunnit priset som bästa kräftkokare.

.

Miljöpartiet vann i Ödeshög. De hade de bästa kräftorna. Det var vi alla tre överens om. I övrigt var startfältet mycket mediokert. Det var vi också överens om.

Och vår slutsats var den att politikerna i Ödeshög borde gå på kurs i ämnet, satsa mera helhjärtat eller helt ägna sig åt det politiska fortsättningsvis.

En annan slutsats man måste dra är att det inte är så förbaskat lätt få till det där med kokta kräftor trots att ingredienserna till synes är mycket begränsade och att vi i juryn kanske var för svårt kräsna.

.

15 augusti - Falsterbo utställning

.

Inför samlingsutställning i Falsterbo konsthall

28/8 - 26/9

.

presenterar jag två nya verk i blandteknik.

Jag älskar kungsfiskare och har nu gjort ytterligare två arter som jag upplevt under mina resor.

.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Small Blue Kingfisher, Sumatra 2007

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Black-capped Kingfisher, Indien 2008

Dessa och kanske en litografi blir mitt bidrag till detta event kallat

.

Under fågelsträcket

.

Snart nog åker jag ner med mina bidrag,

passar på att se mig omkring under fågelsträcket

och sen är det vernissage

den 28 augusti kl 12 - 17.

..

Välkomna!

.

14 augusti - Skörd

.
Trots gråväder och lite avkänd uschlighet åker jag upp till Omberg på kvällskvisten för att skörda lite rödgul trumpetsvamp. Jag får ihop ungefär 7 liter på en halvtimma men sen driver myggen ut mig från kärret.

Vid Tegnebo, nära Vätterkusten, ser jag skörd av annat slag. Ett gäng jägare plockar ihop sin utrustning efter några dagars jakt på kanadagås. Alla fåglar som syns på bilden är lockfåglar - vettar.

I övrigt pågår skörd av alla de slag överallt på slätten just nu. Först rapsen som redan börjat svartna och sen vetet varefter korn, råg, ärtor och åkerbönor står på tur.

Överallt stiger dammmolnen bakom tröskor.

13 augusti - Regnstilla

.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Varmt regn faller
Lent som silke
Allting andas
Stilla och ro
Himlen finns nära
Värmen är mjuk
..

13 augusti - I backspegeln

.

Ulla rensar i förrådet, går igenom kartonger från mer än trettio år tillbaka, sorterar och slänger. De har stått där orörda ända sedan vi flyttade in. Någon gång i framtiden, tänkte man säkert, kommer allt att bli till glädje och nytta.

Så lite man visste.

.

Nu trettiofem år senare är jag nybliven folkpensionär. Ulla lägger fram en del saker på bordet för mig att ta del av och jag grips av nostalgisk frossa och vemod.

.

-Vill du spara detta, frågar hon.

.

Ett kuvert med ett tjugotal gratulationskort från den gång jag fyllde 30 år. Många av gratulanterna är borta idag. Allt är förändrat och ändå kommer jag ihåg det mesta som om det hände igår. Trettio år är långt framme i tiden, men ett minnets ögonblick i livets backspegel.

.
Ett kort från badmintongänget.
Vad kul vi hade. Vad lyckosamma vi var. Vi var ett gäng som började i korpen och sedan avancerade i seriesystemet upp till division tre med kval till tvåan och kämparesor runt om i Mellansverige. Ungefär där gick mitt knä sönder. Samma dag som Ralf Edström också drabbades.
Han flögs från Holland och opererades i Linköping samma kväll av experter medan jag skjutsades i ambulans till Motala där inget kom att åtgärdas. Samma skada, menisker och korsband, men olika bedömning. Jag var ju inte elitidrottsman.
.
Idag börjar jag känna av mitt trasiga knä. Det har fungerat bra hittills men nu med ålderns förklening börjar artrosen sätta in.
.
Räknestickan.
Den ligger i en kartong som är röd och svart. På locket står texten:
"Tillhör Gunnar Björkman tel. 1009, Mårtensgatan 14 B i Mjölby."
Just de här åren i början av 70-talet blev den pensionerad.
Jag upplevde den första miniräknaren, gul och svart, det var som rena rama trolleriet.
Michael Oeser heter han, en tysk god vän, som med sin familj hälsade på hos oss i Ödeshög. Han hade precis köpt den hemma i Bremerhafen och jag hade aldrig sett något liknande. Där fanns "plus, minus, gånger och delat" - det var allt.
Jag köpte den av honom till dyrt självkostnadspris och var säkert först och därav mycket stolt i Ödeshög. Men, var är den nu?
.
Fotografiet.
Taget av min vän Christer Elderud när vi fångade en kornknarr för ringmärkning i ett nät som vi spände upp en natt utanför Röks skola i början av 70-talet.
Jag jobbade som mellanstadielärare i B-form i Röks skola och noterade genom skolfönstret att det knarrade från åkern.
Alltså åkte vi tillbaka på kvällen och fångade fågeln. Det var så det gick till. Vi spände upp fångstnätet och jag hukade bakom, härmade den och vips satt den där. Den första ringmärkta kornknarren för Tåkerns fältstation var ett faktum.
Då var jag lärare - någon tanke på ett annat liv eller yrke, som konstnär, skribent och illustratör, var avlägset obefintligt. Det fanns inte ens i drömmen eller tanken.

.
Ett liv har gått. Jag är ännu med - rikare av erfarenhet, barn och barnbarn. Så mycket har hänt.
Så lite man visste.

11 augusti - Plommonätaren

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Det hör säkert inte till vanligheterna att igelkottar käkar vegetariskt. Men ibland händer det tydligen; på gräsmattan mitt på eftermiddagen häromdagen till exempel. Då hände det!
.
En av "våra" igelkottar, den som vi ser ivår trädgård varje kväll, gick lös på nedfallna och maskätna opalplommon. Den smaskade i sig ett par av dem med god aptit medan vi satt på altanen och förundrat kikade på .

8 augusti - Mr Läderbagge himself

.
Komplettering från vår utfärd till Ombergs jätteekar igår.

.

Kjell Antonsson, han som kan mest om läderbaggar i landet, visar oss hur en läderbaggehane ser ut och beter sig då han utsöndrar feromoner för att locka till sig en skön hona.

.

Uppspetad "på tå" med ändan ställd rakt ut puffar han här ut sin oemotståndliga doft från baken.

.

8 augusti - Ombergs jätteekar

.. Lars guidar oss på Omberg vid Älvarum och Storpissan.

.

Det är vandring på Omberg idag. Med Lars Frölich som ledare och entomologen Kjell Antonsson som gästguide. Karin och jag är på plats. Förstås.

Det är fuktigt i luften. Duggregnet hänger över Örnslid där vi startar vår korta men intensiva promenad. Sammanlagt blir det nog aldrig mer än några hundra meter, men som det är sagt, det är inte längden som räknas.

.

Hampflockeln blommar intensivt längs vår väg. I de honungsdoftande blomkorgarna sitter fullt av humlor i dvala och väntar ut bättre väder.

.

.

.

.

.

.

.

Vår vandring leder till en liggande jätteek, en ek-låga, som i sig är ett unikum. Lars och Kjell varvar sitt berättande. .

Vi stannar vid en eklåga som visar sig ha hur mycket som helst att berätta för den som är initierad.

- Att finna en jätteek är svårt, säger Kjell, men att finna en liggande jätteek är så oändligt mycket svårare.

Att spara en sån har man bara haft "råd med" genom de senaste årtiondenas naturvårdsinsikt och med alla extra medel för miljösatningar som kommit till.
.
Skövlingen av jätteekar påbörjades efter att Kronan släppte sina Regal-regler på sent 1800-tal. De som sedan Gustav Wasas tid bestämde att varje ek betraktades som Statens egendom, viktiga för fartygsbyggandet men en nagel i ögat på Odalmannen, fortsätter Kjell. Denne såg sin chans direkt, att bli av med de "störande gamla ekarna" på sina marker och var aldrig sen med att hugga bort dem för gott.
.
Och Lars fortsätter med att berätta om Sveaskogs unika satsning på Omberg, där målsättningen är att upp emot 70 % av skogen ska sparas som naturskog och att de övriga 30 % ska ges gängse naturvårdshänsyn men vara av produktionskaraktär.
Jätteekar och gammelgranar skall ges förtur, främmande trädslag skall huggas bort och variationen av naturtyper på berget skall stärkas genom skogsbete och lämnad död ved.
.
- Detta är ett spännande experiment, säger Kjell, som kan ge hotade insektsarter, svampar och lavar en ny chans i vårt land.
.
- Hoppas nu bara att Sveaskog har tålamod och långsiktighet i sina ambitioner, inflikar Lars.
.
Karin kramar Ombergs hittills äldsta kända ek. Den började växa på Heliga Birgittas tid, något efter mitten av 1300-talet.

.

.

.

.

.

.

Vi beundrar Ombergs äldsta jättek. Men de flesta av oss går bet på att gissa vilken av dem alla som det är. Märkvärdigt att trädet inte är mer omfångsrikt än så här, tycker de flesta av oss, inklusive Kjell själv, som menar att detta faktum har fått honom att mera grundligt reflektera över vilka ekar som är värda att satsas mest på. Det är nämligen åldern mer än omfånget som bör räknas, menar han.
.
Denna gamla ek är endast en dryg meter i diameter vid brösthöjd och har alltså en omkrets på knappt fyra meter..
Den är ännu, förvånansvärt nog helt frisk, har relativt slät bark och har klarat sig från skadande åsknedslag och vid borrning för åldersbestämningen för något år sedan konstaterades att den endast har några ynka centimeters kärnröta.
Om inget oväntat inträffar kommer denna gamling att leva ytterligare många hundra år.

I ett sådan perspektiv blir människan nästan skrämmande liten. Skrämmande för eken, menar jag, eftersom vi inte äger ett tillräckligt långsiktigt perspektiv utan ser allt kortsiktigt och "pseudo-ekonomiskt".

- Det här är mulm, säger Kjell och visar upp ett par nävar brunrötad ekved. Den är full av svamphyfer och kompost.

- Jag arbetar faktiskt på allvar för att det helsvenska ordet "mulm" skall exporteras och jag tror att jag är ganska lyckosam med detta, eftersom motsvarande ord för begreppet tycks saknas i de flesta främmande språk, informerar Kjell.
.
I den gamla ek-lågan visar Kjell på de olika arter av svampangrepp som finns. Dessa ger i sin tur upphov till skilda typer av röta.
Varje del av eken, rötorna, torrgrenarna, barken och alla varierande påväxter är en egen liten värld.
.
- Ni tror att ni endast står framför en gammal död och liggande jättek, säger Kjell.
Men egentligen är detta ett kosmos i mikroformat; en egen värld full av liv av tusende de slag.
.
Vördas mina vänner, uppmanar Kjell.
.

Saffranstickan är lysande saffransgul. Fukten hänger i droppar från sporlagret.

.

Som ett bevis på värdet av detta träd, visar Lars på en oerhört sällsynt svamp som han återfann först under rekognonseringen igår.

.

- Detta är en saffransticka, säger Lars. Den är en av landets mest sällsynta svampar och är oerhört krävande i sitt val av habitat. Endast de äldsta av gamla välrötade jätteekar duger..

Svampen påträffades för första gången på Omberg för några år sedan just på denna stam och här lever den kvar. Men för hur länge vet man aldrig. Och, har den chans att finna en ny fristad den gång den här eken har gjort sitt, undrar Lars.

.

7 augusti - Asfaltblomma

.

Klibbkorsört, Senecio viscosus.

.

Du växer vid dörren till ateljén. I en spricka i asfalten har du funnit tillräckligt med utrymme för ett blomstrande liv. Du är så vacker och välväxt som om du stod i den fetaste av jordar.

-

"Klibbkorsörten är en sentida invandrare som tycks ha nått Sverige först på 1740-talet. Den upptäcktes då ungefär samtidigt i Stockholm och Göteborg. Ännu till långt in på 1800-talet vad den en sällsynthet"

(Vilda växter i Norden: Lundevall/Björkman).

.

6 augusti - Nattfångst

.
Det lyser i natten. Vi vandrar på led fram mot detta ljus. Gizem och Nicklas som har pannlampor går först och Janne och jag följer efter så gott vi kan, halvt bländade och snubblande. Han och jag är bara inbjudna gäster i sammanhanget.
Då vi närmar oss möter puttrandet från en dieselgenerator som producerar ström till kvicksilverlampan framför det vita lakanet som är uppspänt på en strandäng vid Tåkern i syfte att fånga in insekter som dras till ljus ur mörkret.
.

Nicklas leder ett projekt för att dokumentera traktens nattfjärilar. Och därvidlag handlar det i huvudsak om arterna i grupperna: svärmare, spinnare, flyn och flertalet "stora" mätare.
Det är första gången som dessa djur inventeras vid sjön Tåkern någonsin, egendomligt nog, berättar Nicklas, som också är handledare på plats för Gizem Altan. Hon är inbjuden från universitetet i Adana i sydöstra Turkiet för att vidarutbilda sig samt gästforska i Sverige.
.
Gizem är den som får styra det hela på plats när vi kommer fram. Hon har dragit upp sin blåa huva som skydd för myggen och tagit fram flera burkar med bedövningsmedel.

Hon börjar insamlandet omedelbart. Snabbt och effektivt fångar hon in nattfjärilarna i burkarna där de bedövas och dör för senare preparering och artbestämning.
.
Nicklas passar samtidigt på att samla in nattsländor av alla sorter, Trichoptera, som det finns rikligt av i det skarpa ljuset.
.
- Jag sänder dem vidare till en forskarkollega, säger Nicklas. Jag hjälper bara till med själva insamlandet och samtidigt får vi ju en inventering gjord även av dessa intressanta djur vid Tåkern för första gången.
Men till skillnad från fjärilarna som torrprepareras måste nattsländorna läggas i sprit för att möjliggöra genitalpreparering senare - ett måste för säker artbestämning, undervisar Nicklas.
.
Det finns ljusfällor uppställda på tre platser runt Tåkerns södra strand och dessutom en doftfälla i kanten av Dags mosse.
Det är fullt av insekter på de blixtrande ljusa lakanen i den mörka natten. Flugor, skalbaggar, steklar, dagsländor, fjädermyggor samt mal och mott förutom de eftersökta nattfjärilsgrupperna svärmar runt ljuset, landar på lakanet eller söker skydd i skuggan av de tomma äggkartonger som ligger därunder.
.

En pilporslinsvinge, Pheosia tremula, fångas. Det är nästan bara hanar av denna art och syskonarten björkposlinsvinge som fångas i ljusfällor, läser jag senare i Nationalnyckeln, då jag letar efter en säker artbestämning från det fotografi jag tagit i natten. Hanarna känns igen på sina kammade antenner.

.

.

Jag passar på att fotodokumentera andra fjärilar; det småttiga men så subtilt vackra.

Se bara på dessa två malar - vad det nu är för arter. Jag har förgäves letat efter namn men inte kommit rätt. I det lilla finns förvisso också det sköna. Det kräver bara något lite mer av betraktaren. Som alltid är bilderna klickbara för större format.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Nu är det inte bara småttigheter vi möter. På två av platserna finns det gott om bålgetingar. Jag visste redan tidigare att denna geting är ett nattdjur. Jag har mött den vid fotogenlampan vid trädgårdsbordet varma sommarkvällar vid Stugan. Och Nicklas berättar att arten ibland studsar på hans pannlampa i det kolade mörkret.

.

Bålgetingar i intensiv interaktion varvid putsning, tiggeri och matning utförs i ljuset från kvicksilverlampan.

.

Vid fångstplatsen vid Kvarnstugan finns många bålgetingar på lakansväven. De surrar runt lojt och snällt, försöker sätta käkarna i flugor och annat som kryper omkring, men är inte på något sätt aggressiva mot oss.

Vi studerar ett genomgående beteende de visar upp som innebär att de söker upp varandra i ljuset för intensiva kontakter där även tiggeri och matning förekommer.

Gizem Altan, turkisk student, med några av de nattfjärilar som hon har fångat vid Tåkern

.

Hemma igen, inne på Tåkerns fältstation, Kvarnstugan, granne med min egen Stuga, kopplar vi av mellan fångstrundorna med pizza och kaffe.

Gizem visar stolt upp ett par kartonger med preparerade och artbestämda nattfjärilar. Där finns flera fina svärmare, spinnare och mängder av flyn.

.

- Är det här vad du tänker fortsätta med efter din examen, frågar jag Gizem.

.

- Ja, jag tror det, svarar hon, det har varit mycket spännande, men bara som hobby. Jag tänker nämligen bli neurobiolog, säger Gizem.

.

Vi håller på till strax efter mindnatt. Sedan plockar vi ihop utrustningen och jag går in till mitt eget ställe, kryper ner under sovsäckstäcket och slocknar snabbt med fångstljusets nattfjärilspussel ännu blixtrande i mina synnervssynapser.

1 augusti - Putsarsparvar

.De barber i en indisk flod som gillade mina fötter.
.

Putsarfiskar har man ju hört talas om. De där som håller till i havet och som hajar och havsabborrar och många andra stora fiskar söker upp med förtjusning för en stunds avkoppling och rensning från parasiter i gälspringor och under gällock. .

Jag har förresten själv blivit behandlad av sådana fiskar. Det var i en indisk flod i bergen Western Gats. Då jag vadade över sandbottnen med bara fötter kände jag hur något kittlade mina tår.

Det var små vackra fiskar, en slags barber, (jag känner igen dem från min akvarietid), som tog för sig av skinnflagor och nagelband, mjukt och vackert. Det var väldigt njutbart och senare har jag förstått att detta fenomen faktiskt finns att köpa för pengar som organiserad behandlingsteknik.

Men här var det alltså naturellt och spontant..

Det finns många andra putsardjur av olika slag i världen..

De små bruna kvalster som sitter i mängd under tordyvlar till exempel. De tar för sig av de gödselrester som fastnar mellan segment och tornar. Det är säkert skönt för tordyvlarna att bli av med dessa annars oåtkomliga gömmor.

Putsarräkor, myror, oxhackare på Afrikas savanner samt en art av Darwinfink som rensar de stora Galapagossköldpaddorna från fästingar är några andra typiska putsardjur..

Häromdagen körde jag in min bil för tankning på Östgötaporten här vid Ödeshög. Då jag var klar för att gå in och betala såg jag att några pilfinkar landade på asfalten framför mitt fordon.

.

Pilfinkar som putsarfåglar.

.

De satt där och spanade på bilen och hoppade sedan upp på fronten vid nummerskylten som var full av krossade insekter.

De tog för sig av ett "dukat bord". Putsarsparvar. Men i det här fallet inte i form av ans och vård av ett annat djur men det kvittar ju förstås lika; beteendet är absolut ingen form av altruism utan mera en fråga om opportunism och kärv hunger och då fungerar ju en bil lika bra som skafferi - fenomenet är detsamma.

.

31 juli - Liten tröst

.
Bergmynta

.

För nu ganska många år sedan, då min gode vän Tom ännu levde, fann vi tillsammans ett ställe på Omberg där det växte mängder med Karl-Johansvamp.

Nu har det kommit till min kännedom att markerna här i bygden ska vara fulla av denna den bästa av matsvampar.

..

Jag tänker mig en alldeles rågad korg då jag kliver in i skogen men blir besviken direkt. Inte en svamp, i alla fall inte av tänkt sort. Det är alldeles tomt och jag undrar.

.

Som tur är har jag med mig lite skissutrustning och som tröst sätter jag mig en stund på huk och tecknar av en bergmynta med lysande rosa blommor vid dikeskanten. Jag vill inte gå lottlös från utflykten.

Dessutom passar jag på att leverera brickor till Hantverkshuset Omma vid Stocklycke och innan dess traskar jag in till kanten av "kärret" och plockar av en bottenskyla av rödgul trumpetsvamp.

.

Det blir till var sin smakportion nystuvad anrättning för Ulla och mig. Alltid en liten tröst.

.

31 juli - Språnget

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Den grå flugsnapparens nästan flygga ungar vågar snart språnget ut i det fria, bort från loppor och fjäderätare i det trånga boet.

.

Det var som jag trodde, då Lars ringde till mig i veckan, grå flugsnappare, som hade lagt sitt bo på en list vid hushörnet under takskydd. De brukar ligga så, gärna på byggnader, men för all del lika ofta på en högstubbe eller en klippvägg i skogen.

.

Grå flugsnapparen är väl en av de mesta doldisar vi har i landets fågelfauna, vanlig men ändå så okänd för de flesta.

Den är anonym i sin gråmelerade fjäderdräkt och sången är inte något att tala om - den finns nästan inte. Och därav följer att denna fågel grå knappt existerar i folks medvetande trots sin orädda närhet.

.

Idag är ungarna utflugna, meddelar Lars. De har tagit språnget ut i en farlig värld. Redan "imorgon" börjar de sin resa mot tropiska Afrika; långsam till en början men allt snabbare ju mer hösten stelnar och flygande insekter försvinner.

.

24 juli - Aning

.

Anade de redan igår, tornseglarna, att det var på gång idag. Säkert.

.

Jag skissade snabbt med det som fanns till hands - notisblock och kulspetspenna.

.

Det regnar idag alltså. Och det är kallt - 14 grader - burr!

Det är ett stort språng ner på temperaturskalan.

.

Och igår flög familjegrupper av tornseglare omkring över samhället. För första gången var ungarna med i upphetsningen. Det är tidigt det!

Om de gav sig av redan då på kvällen vet jag förstås inte. Men nog är det tyst under himlen idag.

.

En "epok" är över för i år.

..

22 juli - Regn

.

Den där dagen då jag skrev senast närmade sig åskfronten snabbt sydvästifrån men om kvällen löstes molnen upp och det blev aldrig mer än så.

Dagen därpå, den 14 juli, vräkte 60 mm regn ner under en timme. Det blev en blöta som mest rann uppe på torra ytor rakt ner i vattendrag och källare.

Två dagar senare, den 16 juli, kom ytterligare dryga tio mm regn. Dessa två regndagar av lokal karaktär var de första sedan början av juni.

.

Det har varit en sommar hittills, jämförbar med 1955, 1959 och 1976 såsom jag minns det. En upprepning av "barndomens somrar" eller rättare sagt den bild man har och förväntar sig ha från en sådan.

Värme utöver det vanliga - nästan aldrig under 25 grader utan fastmer runt 30 grader, med maximum runt 35.

Det har varit bad, sol och njutning varje dag. Jag har inte klagat någon gång över värmen men ändå suckat av lättnad de få tillfällen temperaturen dalat en smula.

.

Idag den 22 juli regnar det åter. Nu faller det stilla och vackert. En riktig front har kommit in från sydväst. Inte med åska och temperament utan mera lugnt och långsiktigt. Det känns bra så.

Kanske är värmeböljan över för i år. Blir det så känns det okej men det skulle inte förvåna mig om allt vänder till det heta ännu en gång om några dagar.

.

13 juli - Åskan närmar sig

.
Den kommer västerifrån - Åskan - det mullrar över Västergötland. Jag stänger av datorn nu.

13 juli - "And there was Light"

.Jaha. Så har då även jag sett "Måsteutställningen - And there was Light" i Eriksbergshallen på Hisingen i Göteborg. Ett annorlunda konstskådespel med ett mera kommersiellt grepp än det man vanligen upplever via muséer och konstsalonger. Och så kostade det också mer; dryga 200 kr per person men då fick man å andra sidan tillgång till en datoriserad guidning som var otroligt pedagogisk och upplysande. Jättebra helt enkelt!

.

Utställningen om de tre konstnärliga storheterna Michelangelo, Leonarda da Vinci och Raphael, någorlunda samtida och gemensamt verksamma italienare (men något Italien fanns förvisso inte; snarare låg de olika provinserna i hård strid med varandra får man lära sig) är inskriven i ett historiskt och konstnärligt skeende där mängder av bilder, teckningar, uppfinningar och manuskript av olika konstnärer och vetenskapsmän presenteras i montrar och målningar. Fantastiska modeller av Leonardos uppfinningar och krigsmaskiner visas "live".

.

Det är sammantaget en verkligt fin utställning. Ulla och jag var där med två goda vänner. Vi parkerade utanför och betalade för två timmar. Det var för lite. Gör inte om misstaget. Vi var tvungna att bryta då vi sett två tredjedelar för att inte få p-böter. Vill man se hela utställningens alla verk och lyssna på all information som förmedlas är minst tre till fyra timmar nödvändigt..

(klicka på bilden så får du se henne i naturlig storlek)

Den tämligen nyupptäckta lilla målningen "La Bella Principessa" av Leonarda da Vinci är utställningens huvudnummer. Den presenteras utförligt och man får ta del av historien om dess upptäckt, bevisning om utförandeskap och proviniens.

.

Det är en sparsmakad målning, nästan i klass med den berömda "Mona-Lisa". Hur skulle man kunna undgå att bli förälskad i denna vackra kvinna som levde för så länge sedan. Tidlösheten fascinerar mig.

.

Ytterligare en månad har du på dig för ett besök. Den 15 augusti är utställningen över. Passa på!

.

12 juli - Skönhet nära döden

.

Grågässens ungar är snart flygga och kommer att möta en hårdare tillvaro då föräldrarna inte längre har helkoll på familjen.

.

Skyddsjakten vid Tåkern av grågås omsluter flera hundra skjutna unggäss varje år. Men det är ändå långt under det antal som produceras.

.

Grågåsens påverkan i Tåkerns vassbälte börjar märkas på allvar. Vassens areal ökar inte längre, snarare tvärtom. Överallt finner man gångar genom även de tätaste partier och vassbältets kantzoner mot öppet vatten är verkligen hårdbetade.

.

I Hornborgasjön, där vassen har en mindre utbredning och är av sämre kvalitet, har det gått så långt, att man tagit krafttag mot grågåspopulationen genom en omfattande och kontroversiell jakt också under häckningstid för att skydda biotopen och andra arter.

.

En ung taltrast kom inte längre än hit i livet.

.

De flesta individerna av årets ungfåglar dör nästan omedelbart. Det känns grymt på gränsen till makabert men man får tänka som så, att för bibehållandet av en fågelstam behöver varje vuxen individ bara producera en endaste avkomling under hela sitt liv, som lever hela vägen till egen reproduktion. En taltrast som lyckas med två häckningar på en säsong med säg sammanlagt 10 ungar har redan efter ett år haft en god utdelning och grund att ta av. Två lyckade säsonger är mycket mera än någon taltrast kan drömma om, ifall den nu skulle kunna tänkas göra det - drömma om sånt, menar jag.

.

Isklocka (Det passande namnet har den vitblommande blåklockan fått av min dotter Hanna).

.

I min trädgård har jag sparat en vacker vit blåklocka som spontant har dykt upp.

I år har jag planterat om den från en utsatt position vid förrådsdörren mellan plattor till en rymlig kruka vid altanen.

.

.

.

En torr humla hänger bland bladen.

Jag kikar närmare och finner strax orsaken.

I en av blommorna sitter nämligen en blomspindel, Misumena vatia, av släktet krabbspindlar. Den har precis lyckats fånga ännu en humla som den just suger ur.

.

Spindeln är vit med ett dekorativt purpurrött längsband på varje sida. Jag tycker att hon, det är en hon, är en skönhet men en lurig sådan.

På några timmar kan hon ändra färg från vit till gul eller gulgrön för att anpassa sig efter den blomma hon sitter i.

.

Utan nät, men med en enkel trådförankring, sitter hon nästan osynlig på vakt för att blixtsnabbt greppa ett byte med två par framåtriktade ben. Ett snabbt bett och giftet förlamar, enzymerna smälter innandömet till en sugbar soppa och kvar efter några dagar blir ett torrt och tomt kitinskal.

En liten filosofisk tanke dyker upp i mitt medvetande:

.

Tänk om det är sådana varelser, men utvecklade långt förbi människan och med superintelligens vi knappast kan begripa, som vi så intensivt och längtansfullt försöker få kontakt med i rymden via alla SETIS-projekt. Världen är väl varken ond eller god, men rationell och jorden ett veritabelt köttförråd - Huva!

.

12 juli - Värmebölja

.Sommarlandskapet är urblekt och solfrätt. Tropisk värme har tagit ett livtag om bygden. Bad, vila och fotboll har varit gällande.

I tre veckor nu har värmen regerat över Norden.
I tre veckor nu har vi legat lågt på badstranden. Först på Cypern och därefter i samma väder i vår hembygd.

Igår slogs väl något slags rekord. Vi var vid Bårstad vid Vättern och blaskade oss svala. Den friska sydvinden brände vår hud med ökenvärme. Då vi körde hemåt visade termometern 35 grader och ännu klockan 23 på kvällen var det 25 grader varmt - tropisk natt.

.

10 juli - Bronsvingade seglare

.

Varje afton när dagens heta värme svalnar en smula blir tornseglarna bronsvingade. De kommer tysta över huset en och en och ibland parvis.

Långt in på kvällen far de förbi i jakt och pressar solen allt lägre mot den röda horisonten och till slut bort från himlen själv.

Då först slocknar vingarnas märkliga glans och tornseglarna blir åter svarta.

.

2 juli - Heda marknad imorgon den 3 juli

.
Jag själv under arbete på Heda marknad.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Nu är det åter dags för Heda Marknad. Varje första lördag i juli månad sedan snart femton år tillbaka i tiden bjuder vi in till en hantverks- och konstmarknad i Heda by, mellan Rök och Alvastra i Ödeshögs kommun i Östergötland. Ungefär 150 "knallar" finns på plats. Och allt är genuint och intressant - inget tjafs eller kommersiellt krafs.
Drygt 3 000 personer besöker marknaden.

Mängder med besökare gästar marknaden och också mitt stånd, där alltid någon form av konstnärligt arbete pågår. Utan Ulla och mina döttrar kunde jag aldrig klara detta.

.

Jag tycker att du skall komma hit. Jag lovar att marknaden är värd ditt besök. Då du är här hoppas jag förstås också på att du ska se vad jag bjuder på i år. Kolla böckern, korten, tändsticksaskarna, brickorna och alla nya bokmärken.

Alltså 3 juli kl 10 - 17 gäller.

.

Välkommen!

.