8 augusti - Ombergs jätteekar

.. Lars guidar oss på Omberg vid Älvarum och Storpissan.

.

Det är vandring på Omberg idag. Med Lars Frölich som ledare och entomologen Kjell Antonsson som gästguide. Karin och jag är på plats. Förstås.

Det är fuktigt i luften. Duggregnet hänger över Örnslid där vi startar vår korta men intensiva promenad. Sammanlagt blir det nog aldrig mer än några hundra meter, men som det är sagt, det är inte längden som räknas.

.

Hampflockeln blommar intensivt längs vår väg. I de honungsdoftande blomkorgarna sitter fullt av humlor i dvala och väntar ut bättre väder.

.

.

.

.

.

.

.

Vår vandring leder till en liggande jätteek, en ek-låga, som i sig är ett unikum. Lars och Kjell varvar sitt berättande. .

Vi stannar vid en eklåga som visar sig ha hur mycket som helst att berätta för den som är initierad.

- Att finna en jätteek är svårt, säger Kjell, men att finna en liggande jätteek är så oändligt mycket svårare.

Att spara en sån har man bara haft "råd med" genom de senaste årtiondenas naturvårdsinsikt och med alla extra medel för miljösatningar som kommit till.
.
Skövlingen av jätteekar påbörjades efter att Kronan släppte sina Regal-regler på sent 1800-tal. De som sedan Gustav Wasas tid bestämde att varje ek betraktades som Statens egendom, viktiga för fartygsbyggandet men en nagel i ögat på Odalmannen, fortsätter Kjell. Denne såg sin chans direkt, att bli av med de "störande gamla ekarna" på sina marker och var aldrig sen med att hugga bort dem för gott.
.
Och Lars fortsätter med att berätta om Sveaskogs unika satsning på Omberg, där målsättningen är att upp emot 70 % av skogen ska sparas som naturskog och att de övriga 30 % ska ges gängse naturvårdshänsyn men vara av produktionskaraktär.
Jätteekar och gammelgranar skall ges förtur, främmande trädslag skall huggas bort och variationen av naturtyper på berget skall stärkas genom skogsbete och lämnad död ved.
.
- Detta är ett spännande experiment, säger Kjell, som kan ge hotade insektsarter, svampar och lavar en ny chans i vårt land.
.
- Hoppas nu bara att Sveaskog har tålamod och långsiktighet i sina ambitioner, inflikar Lars.
.
Karin kramar Ombergs hittills äldsta kända ek. Den började växa på Heliga Birgittas tid, något efter mitten av 1300-talet.

.

.

.

.

.

.

Vi beundrar Ombergs äldsta jättek. Men de flesta av oss går bet på att gissa vilken av dem alla som det är. Märkvärdigt att trädet inte är mer omfångsrikt än så här, tycker de flesta av oss, inklusive Kjell själv, som menar att detta faktum har fått honom att mera grundligt reflektera över vilka ekar som är värda att satsas mest på. Det är nämligen åldern mer än omfånget som bör räknas, menar han.
.
Denna gamla ek är endast en dryg meter i diameter vid brösthöjd och har alltså en omkrets på knappt fyra meter..
Den är ännu, förvånansvärt nog helt frisk, har relativt slät bark och har klarat sig från skadande åsknedslag och vid borrning för åldersbestämningen för något år sedan konstaterades att den endast har några ynka centimeters kärnröta.
Om inget oväntat inträffar kommer denna gamling att leva ytterligare många hundra år.

I ett sådan perspektiv blir människan nästan skrämmande liten. Skrämmande för eken, menar jag, eftersom vi inte äger ett tillräckligt långsiktigt perspektiv utan ser allt kortsiktigt och "pseudo-ekonomiskt".

- Det här är mulm, säger Kjell och visar upp ett par nävar brunrötad ekved. Den är full av svamphyfer och kompost.

- Jag arbetar faktiskt på allvar för att det helsvenska ordet "mulm" skall exporteras och jag tror att jag är ganska lyckosam med detta, eftersom motsvarande ord för begreppet tycks saknas i de flesta främmande språk, informerar Kjell.
.
I den gamla ek-lågan visar Kjell på de olika arter av svampangrepp som finns. Dessa ger i sin tur upphov till skilda typer av röta.
Varje del av eken, rötorna, torrgrenarna, barken och alla varierande påväxter är en egen liten värld.
.
- Ni tror att ni endast står framför en gammal död och liggande jättek, säger Kjell.
Men egentligen är detta ett kosmos i mikroformat; en egen värld full av liv av tusende de slag.
.
Vördas mina vänner, uppmanar Kjell.
.

Saffranstickan är lysande saffransgul. Fukten hänger i droppar från sporlagret.

.

Som ett bevis på värdet av detta träd, visar Lars på en oerhört sällsynt svamp som han återfann först under rekognonseringen igår.

.

- Detta är en saffransticka, säger Lars. Den är en av landets mest sällsynta svampar och är oerhört krävande i sitt val av habitat. Endast de äldsta av gamla välrötade jätteekar duger..

Svampen påträffades för första gången på Omberg för några år sedan just på denna stam och här lever den kvar. Men för hur länge vet man aldrig. Och, har den chans att finna en ny fristad den gång den här eken har gjort sitt, undrar Lars.

.