23 augusti - Falsterbo

.
Jag stannade en dag extra nere i Falsterbo då jag ändå var där för att lämna några verk till uställningen som börjar på lördag - "Under fågelsträcket". Jag kunde liksom förra året disponera gästlägenheten för konstnärer på våningen ovanpå Falsterbo konsthall. Ett skönt privilegium.
.
Nu gör jag en liten krumbukt i ämnet och tiden: .

"Det spökar i Falsterbo konsthall. Det fick jag reda på förra året då jag var där. Jag skrev om det hela i den här bloggen. Men tydligen passade det inte spöket att avslöja detta.
Då jag själv nyss gjorde en sökning i min blogg bakåt i tiden fann jag nämligen till min stora förvåning att allt som jag skrev är raderat. Jag förstår inte hur det kan ha gått till, men borta är det.
Ändå har jag dragit spöket vid näsan eftersom jag tidigare har lagt in en kopia av episoden på en annan plats på min hemsida.
Alltså kan jag ännu erbjuda dig en spännande upplevelse om du utnyttjar den här länken - Det spökar i Falsterbo." Bläddra ner till 31 augusti, läs och begrunda.

Nu tillbaka till verklighetens realtid igen:

Utsikt från fågeludden ut mot Måkläppen.

Alltså vandrade jag runt i närlandskapet. Tvärs över golfbanan, förbi fyren och ut till Nabben innanför den växande sandreveln Måkläppen.

(Först nu när jag skriver detta förstår jag att namnet ska läsas: Måk-läppen och inte Må-kläppen som jag tidigare tänkt mig. Det är ju självklart alla måsarna där ute på "läppen" av sand som är orsaken och ursprunget).

.Nils Kjellén med medhjälpare räknar fåglar vid Falsterbo. Alltid på plats!

Med fågelsträck var det ännu glest. Det dröjer ännu fjorton dagar ungefär innan Falsterbo lever upp till sitt rykte och fylls av ornitologer från hela Europa. Då, första veckan i september, är det framför allt bivråkarna som lockar. Idag var det gott om vadare och änder. Kustpiparna visslade käckt och enstaka storspovar vårdrillade. Himlen var full av flyttande svalor och grågässen Öresunds-pendlade mellan Danmark och Sverige.
.
Idag var endast det närmaste gänget runt Falsterbo fågelstation på plats för att som alltid, varje höst i ur och skur, räkna fåglarna som sträcker förbi mot söder.
.

Grönfläckig padda.

.På vägen ut till udden höll jag på att trampa på en liten padda. Den var mycket ljusare än alla de andra som fanns där hela tiden och jag böjde mig ner och tog upp den.
Så var den dagen räddad. Min första notering av grönfläckig padda i Sverige var klar. Tidigare har jag endast sett denna raritet en gång på Bornholm.

Efter en lugn natt drog jag iväg längs kusten österut. Mellan Höllviken och Trelleborg stannade jag vid en gammal bunker från andra världskriget och plockade av nästan tio liter björnbär. Jag bär minnen av den närgångenheten på armar och ben.

Vattenfyllda marker.

Överallt i trakten hade tre dagars intensivt regnande lämnat spår i form av översvämningar, länspumpning och vattenfyllda diken och åkrar. Upp emot 250 mm regn hade just fallit.

Vid Smygehuk tog jag lunch. I skjortärmar trots vinden eftersom värmen var skön fäktade jag bort getingarna som ville dela rökt lax, musslor, skaldjurspaté och en trockadero med mig och fortsatte därefter till Ystad, svängde upp mot Tomelilla och Fyledalens vackert böljande landskap bara för att få uppleva alla gladorna.

Glidande glada.

Jag hade i och för sett dem redan vid inträdet till Skåne, i Klippans kommun, och därefter då och då hela tiden. Men just här vid Tomelilla, en kommun som har förstått betydelsen och införlivat fågeln i sin välkomstskylt, ser man glador hela tiden.

.

Vägen hem därefter, över Smålands ensartade skogar, är en transportsträcka som balanserar den rika upplevelsen i Skåne. Ibland undrar jag varför man inte bor där; så vackert, rikt och växlande att jag nästan blir lite avundsjuk. Det sitter i ett litet tag. Sen återkommer Omberg, Tåkern och Vättern i sinnet och då känns allt rätt igen.

.