24 augusti - Promenad längs asfalt

.

Högt uppe i det blå seglar ormvråken omkring. Det jamande lätet väcker mig ur mina vägfunderingar men det tar en liten stund innan jag upptäcker fågeln själv.

Kanske är det en av årets ungfåglar som prövar sina vingar inför den förestående bortflyttningen.

.

.

.

.

.

.

.

Det är en varm och solig sensommardag och jag vandrar längs en gammal asfaltväg. Trafiken är mycket gles. Jag är på kanten till skogsbygden söder om Ödeshög. Jag har nyss lämnat den vilda åkanten där jag bökat mig fram genom ris och och bråte och tar mig nu tillbaka något lättvindigare redan genomsvettig och sönderriven.

Vildäpplet längs vägkanten frestar till plock. Det är ett vackert äpple, stort och fläckfritt och utan surhet. Men å andra sidan smakar det nästan ingenting alls; mest svagt smaksatt vatten och skalet är något kärvt och hårt.

.

.

.

.

.

..

.

.

Jag möter en skördetröska som tar upp hela vägbredden och tvingar ner mig i diket. Snart dammar det över ärtgärdet och jag vandrar vidare.

.

Såpnejlikan blommar i dikeskanten. En gammal trädgårdsväxt som numera funnit sig väl tillrätta i det fria vid dikesrenar och söderslänter om än aldrig långt från sitt ursprung.

Roten innehåller giftet saponin, ett såpämne som löddrar i vatten, därav namnet. Den doftar kryddigt angenämt och drar gärna till sig svärmarfjärilar t ex Brunsprötad skymningssvärmare. (Se nedan)..

.

..

Jag närmar mig bron över E4. Där nere går trafiken tät och brusande. Men här uppe går jag i lugn och ro och filosoferar känslomässigt fjärmad från jäkt och måsten.

.

En kopparglänsande Carabid, en jordlöpare Pterostichus versicolor, kilar över den solvarma asfalten. Den är ett hungrigt rovdjur som letar efter mat och finner också rikligt med krossade smådjur att hugga in på. Men den utmanar därvid ödet och slutar kanske själv som mat när nästa bil har passerat. Jag ser många offer strödda i asfalten.

.

Överallt bland sensommarblomstren ser jag dagfjärilar: pågågelögon, nässelfjärilar, citronfjärilar och vinbärsfuchs. De är alla arter som är färdiga för att övervintra. Nu suger de i sig energi för att klara vinterns umbäranden. Dessa soliga höstdagar är oerhört viktiga för kommande överlevnad.

Men de flesta storfjärilar övervintrar som ägg, larv eller puppa. De stora nattfjärilarna av familjen svärmare är inget undantag till detta.

.

En larv av Stor snabelsvärmare kryper förbi över asfalten. Jag räddar den undan trafikdöden genom att flytta in den till dikeskanten.

Den är på väg till en skyddad plats för att förpuppa sig.

Larven är mycket skyddsfärgad men skulle den ändå överraskas kröker den in sitt huvud och blåser upp de första kroppssegmenten så att de ljusrosa fläckarna blir till stirrande ögon. Den svänger också kroppen fram och tillbaka och upplevelsen av en orm blir skrämmande påtaglig.

.

Strax därpå ser jag ännu en svärmarlarv på väg ner mot dikeskanten. Att det är fråga om just svärmare avgörs på det spetsiga hornet på det yttersta kroppssegmentet. Först tror jag att det är ytterligare en snabelsvärmarlarv. Men nu senare, efter det att jag har konsulterat bestämningslitteraturen, kan jag konstatera att jag har fotograferat en larv av Brunsprötad skymningssvärmare. Den har som synes många gulaktiga ögonfläckar längs hela kroppen.

Det är första gången i mitt liv jag ser denna fjärilslarv och med sådant måste man väl vara mer än nöjd med dagen. Och allt detta och mycket mer därtill skedde längs en vanlig liten asfaltväg en sensommardag i slutet av augusti. Livet är rikt!

.