28 augusti - Ormbäret - en katt bland hermelinerna

Så förrädiskt likt ett blåbär. Självklart har växter "rätten på sin sida" att utveckla vilken frukt de vill oavsett vad jag tycker, men oftast i naturen finns där en avsikt bakom, så därför kan jag inte låta bli att undra varför den lockar med så fina bär om inte för att ätas.

Mitt i den blötare och lummigare delen av skogen, sticker de upp sina höstståndare ungefär tre decimeter. Jag är nära Mörkahåls kalkkärr på Omberg, idag den 25 augusti och finner flera exemplar av höstanlupna ormbär, Paris quadrifolia, som gulnar och förfaller där bladen t o m trillar av. Men desto mer lockar de med sina blåa och vackra bär som ståtar i toppen av förfallet. 

Bären ser verkligen ut att vara ätbara, nästan exakt som blåbär, med samma form och färg. Kanske är det också så, att de äts av fåglar och andra djur utan problem. Men för oss människor är de smått giftiga. Jag läser att: "Fem bär eller fler orsakar irritation i matsmältningskanalen och Giftinformationen bör kontaktas".

Nu är det ju så med giftighet att den är relativ. I naturen är det flera växter med färggrant lysande frukter som pockar på att bli uppätna trots sin giftighet: skogstry, liljekonvalj, idegran och ormbär är några klassiska exempel. Men det som är giftigt för oss människor kan vara ätligt för andra och tvärtom, speciellt mellan fåglar och däggdjur kan det skilja väsentligt.

Jag tänker så här om ormbärets strategi. Att magen blir rörig efter intag av ormbär, med magproblem och diaréer som följd kanske kan vara en viktig skitsak rent bokstavligt, något som faktiskt kan gynna artens spridning. Bärätare som grävling, räv, möss och t o m björn skulle därigenom kunna medverka i ormbärets strategi utan egen avsikt då de frossar bland blåbären och får i sig av insprängda ormbär genom misstag. 

"En katt bland hermelinerna".

Min hypotes kanske inte håller alls för jag vet förstås inte hur det är med giftigheten kontra nämnda artexempel och när det kommer till bärätare som skogshöns och trastar har jag ännu mindre torrt på fötterna. 

Ergo. Se min fundering om ofrivillig "skitnödighet" som en klar chansning. Jag menar trots allt den ändå kan äga en grad av möjlighet. Forskning anbefalles därför!