11 augusti - Står boken på tur?

Asken var det träd som drabbades av elände först. Det var för flera decennier sedan som unga skott och grenar började förtvina och dö - askskottsjukan slog till. Sen talades det om Hästkastanjens sjukdom och hur det går med den fortsättningsvis är jag osäker om.

Därpå kom almsjukan till bygden för femton år sedan ungefär. Jag minns de första symptomen. Det var på Omberg alldeles nära Ellen Keys Strand som vi under sedvanlig tisdagsvandring undrade över de kvastar av nödskott som slog upp på nedre delen av stammen till en stor alm som stod där. Vi visste inte vad det var. Almsjukan hade vi hört talas om förstås men vi satte inte tecknen i samband med den, inte den gången, nu vet vi tyvärr bättre.

Idag dör de allra sista stora almarna i vår del av Östergötland. Almens desperata försök att med rikliga nödskott rädda sitt liv går om intet. Mot almsjukan är trädet maktlöst. 

Idag finns inte en enda stor frisk alm kvar på Omberg. Allt som återstår är busksly av unga almar. Förhoppningsvis kan arten överleva, åtminstone en tid, på detta sätt. Men någon frösättning äger numera inte rum. När trädet skulle vara könsmoget är det sedan länge redan utslaget.

Kjell med en kvist av bok med tydliga sjukdomstecken.

Vid vår senaste vandring på Omberg, under vår inventering av kal knipprot (se nedan), uppmärksammade vi att nästan alla småbokar i undervegetationen var skrynkliga och hoprullade. Vad är detta? undrar vi.

Närbild på bokgrenen med sina krulliga blad.

Oron känns befogad. I stort sett varje liten bokbuske såg ut på detta sätt. Nu måste vi försöka ta reda på orsaken. 

När det kommer till träds sjukdomar, är det boken som står på tur?