söndag 30 juni 2019

30 juni - Exkursion med Flora

.
Östergötlands flora är ett ambitonöst projekt utlyst sen ett antal år tillbaka av Kjell Antonsson på länsstyrelsen i Östergötland.
Länet är uppdelat i ett antal rutor som är förbokade och ska gås igenom av ett antal inventerare, både proffs och amatörer, men mest det senare. Målet är att uppdatera Östergötlands floristiska läge till aktuellt läge.

Jag har ruta Heda, ett spännande växtparadis med intressant och växlande innehåll och jag har varit där själv ett antal gånger men mest ändå tagit hjälp av vännen Kjell för att verkligen komma till skott med min del av inventeringsuppdraget. Egentligen är det så att det nog inte hade blivit så mycket med det hela utom honom, för att vara helt ärlig och jag har lärt mig oerhört mycket under tiden och själv också spridit viss kunskap.



Min vän entomologen, botanikern m m Kjell Antonsson i aktion.

I förrgår, den 28 juni, gjorde vi tillsammans en heldag i rutan från kl 09.30 till kl 18.00 i gassande sol och svettig värme. Kjells hund Fia var med och hon fick nästan mer än vad hon tålde, rapporterade Kjell senare om kvällen. Därav förstår ni säkert storleken på arbetet vi utförde.
Rapporten om detta vårt idoga "företag" finns att finna i Artportalen, där Kjell noggrant bokför alla arter.

Jag bjuder nedan på lite bilder och noteringar från en fantastisk dag.



Kjell vid Stenbrokärret. Vi letar efter och finner bland mycket annat Dikesveronika, Vattenveronika och Bäckveronika.

Vid Stenbrokärret, Tjugby, Heda vandrade vi runt i blötan på starrmaden i alltmer tungt leriga stövlar. Vi examinerade växter för glatta livet på fältet och i bilens baklucka där också växtpressen fanns på plats för beläggsexemplar. 
Därefter gick färden viare längs Disevidåns lopp upp mot Vallby och Häggestad.



Men innan det gjorde vi ett besök också på andra sidan av vägen. Här finns nämligen en av bygdens präktigaste bronsåldershögar med några 300 - 400 åriga gamla ekar. Målet här var att komplettera listan med torrängsarter.



Kamgräset är väl det vackraste gräs man kan tänka sig, menar jag.

En långsam tur längs gamla Riksettan gav inte några salttåliga nya arter som Kjell spetsat in sig på, men däremot en matta av tovsippor vid en gammal torpruin.



- Vi måste försöka hitta fram till Hästhagstorp, pekar Kjell på den ekonomiska kartan, när vi åter sitter i bilen. 
Efter en del sökande och viss real hjälp vid Syllerstorp hittar vi slutligen fram till platsen som visar sig vara ett otroligt vackert kulturlandskap mitt i det i övrigt så rationella jordbrukslandskapet. Vilket fynd!
Här växer kattfot och skogsstarr sida vid sida med syrenbröten och kvarstående brandliljor. Enorma odlingsrösen och välbevarade stenmurar ligger i vår väg och över alltihop dansar mängder av fjärilar - ett litet paradis på jorden!



Två exemplar av smalsprötad bastardsvärmare fångade på bild i en åkervädd. Detta är en art som förutom just i dessa delar av södra Östergötland är mycket sällsynt.

Vi finner att slåttergräsfjärilen är oerhört talrik, t o m allmännare än luktgräsfjäril. Älggräsfjärilar, ängspärlemorfjärilar, kamgräsfjäril, pärlgräsfjäril och flera arter av bastardsvärmare flyger hela tiden längs vår väg.

Vi avslutar den långa intressanta dagen med ett besök vid Isberga naturreservat. Konkret letar vi efter backklöver som emellertid får ligga kvar som lockbete. Säfferoten, så mycket mera ovanlig ändå är ståtlig.



Säfferot.

torsdag 27 juni 2019

27 juni - Med pedagoger i naturen

.
Ett gäng pedagoger från Åkerbo församling med dotter Emma som initiativtagare gästade Tåkern förra veckan. Under viss lätt guidning från undertecknad lyssnade vi till sjöns alla röster, tittade närmare på havsörn, fisktärneungar samt noterade den bruna kärrhökens gatlopp över tofsvipeängen där "fulsnygga" ungar tultade runt.


Sen satte vi oss på spången, bland skogsödlor och sköna blomster, det var strax innan regnet kom,  för att måla varsitt landskap.

- "Det ska bli utställning av våra verk hemmavid senare", lovade Emma.

torsdag 20 juni 2019

20 juni - Nektarium

.
I valvet under vårt bigarråträd dansar tre blomflugor. De håller varsitt revir i stort sett stillastående i lufthavet, hovrande på snabbt vibrerande vingar med en dryg meters mellanrum mellan sig. De släpper inte in någon annan hane i sina privata områden och gör ideliga, blixtsnabba utfall för att kolla besökande flygfän i hopp om att finna en gästande, parningsberedd hona.

Vi sitter där mitt i grönskans skugga med en kopp kaffe, Ulla och jag. I sommarhettans kvalm har vi utplacerat altanens trädgårdsmöbler till en friskare plats och vi njuter av surret runt omkring.

En humla gör ett besök i körsbärsträdet. Hon söker sig till bladfästenas "honungskörtlar", suger i sig den nektar som hon finner och far vidare till nästa blad.
Jag har inte tänkt på detta så precist tidigare och försöker komma åt med mobilen för ett dokumenterande foto, men humlan är betydligt snabbare än fotografen och jag får nöja mig med en bild utan humla.



Nektarier vid bladbaserna på vår biggareåträd.

Jag läser vidare om dessa "honungskörtlar" som vetenskapligt heter nektarier. Vill man vara noga till och med ektoflorala nektarier, d v s "utanför blomman förekommande nektarkörtlar".

Visst de finns där kan jag ju själv konstatera och läsa om dem kan jag också. Men jag saknar en konsekvensbeskrivning av fenomenet.
Varför finns de där? Har körsbärsträdet någon nytta av att erbjuda humlor och bin denna externa födoresurs. Vad blir utbytet?

Under min korta genomsökning på nätet finner jag inga svar och funderar därför vidare i egen tappning.

Så här tänker jag.
Körsbärsträdet erbjuder näring åt bin utan att få omedelbar egen nytta. Men mera långsiktigt, till nästa vår, kommer trädet att ha bidragit till bättre överlevnad för pollinatörerna, vilket  kan gynna pollinering och fruktsättning kommande säsong.
Kanske?! Vad säger ni? Det finns alltid en mening med allt.

Kommentar 9 juni 2025

Tack för det fina fotot. Jag har undrat vad de röda klumparna var. Trott det var bladskott m.m. Men nektarier är nog huvudet på spiken. Och din hypotes om långsiktig överlevnad av pollinatörer är mycket rimlig! Vad bra att humlan inte skymde.

"anonym".

måndag 17 juni 2019

17 juni - Dagens ros

.
Hemkommen efter en veckohelg med Bouleseriespel i Lindome upplyser hustru Ulla mig om att vi har fått en Dagens ros i Corren.


Så trevligt kära Ewa-Britt från Vadstena, en av mina "mesta supportrar" och stort tack. Vi är stolta och glada.

fredag 14 juni 2019

14 juni - Naturnatten

.
Ännu en liten tillbakablick.
Den 5 juni genomförde Ödeshögs naturskyddsförening under ledning av Bo Hinnerson och undertecknad en naturvandring på Omberg.
Vi startade kl 20.00 med Körvelsoppa vid Stocklycke och gick sen gemensamt upp mot Mörkahålskärret och tillbaka ner till hamnen vid Vättern, ungefär en 3 km lång sträcka sammantaget.

Vädret var med oss och efter någon timme försvann också myggen och då blev färden än mer njutbar. Om jag minns rätt var vi 24 personer - en god siffra med skön åldersfördelning dessutom.

Det blev aldrig av för mig att ta några egna bilder men Barbro Nelly och Camilla Linusson dokumenterade det mesta mycket förtjänstfullt och de har även låtit mig få använda sina foton här i min blogg.

Barbros och Camillas bilder följer:















torsdag 13 juni 2019

13 juni - Uppföljning av nattsångartur vid Tåkern

. 
Det har varit en hel del övrigt den senaste veckan och lite dåligt med tid för bloggskriverier, men här kommer ändå en uppföljning av den nedan annonserade nattsångarturen vid Tåkern om kvällen den 7 juni.

Det blev tyvärr lite magert utfall på fågelaktiviteten beroende på vädret, som bestod av ökande frisk vind, lite regn och mulen himmel. Natten innan, då jag och Ulla var ute för en sista rekognonseringsrunda var dettas motsats: en fantastisk afton med 20 graders nattvärme, absolut vindstillhet och vacker himmel.

Så kan det bli. Det finns nog inget som är svårare att träffa rätt på när det gäller naturguidning än vädret som blir som det blir och därefter följande utfall. Men detta vet man sen tidigare å andra sidan och man hoppas alltid att publiken också förstår

Ändå kom drygt tjugo personer från olika delar av landet för att deltaga och tålmodigheten och positivismen var slående god mellan hutterskakningar, regnblöta och hårda vindbyar.

Vi fick trpts allt till sist höra näktergal, en avlägsen gräshoppsångare, en till slut ganska välvilligt inställd kärrsångare, en rörsångare, en loj sävsångare, tickande enkelbeckasiner, tutande rördrom samt en på avstånd svagt sjungande osynlig trastsångare.

Vi missade dock "väggen" av näktergalar, spelande vaktel, småfläckig sumphönas droppläte över maderna, tydliga gräshoppsångare, racet mellan kärrsångargrannar, nattskärra och vassångare.

Men vadå? ...

Här nedan följer lite skisser som vill förmedla lite känsla av en god nattsångarkväll. 



Gräshoppsångaren sjunger med en ihärdig ringande ton. 


Kärrsångare är en ekvilibristisk fantast men idel härmningar i sin repertoar.



Näktergalarna kan bli nästan irriterande högljudda.


Lång där ute på maden visslar den småfläckiga sumphönan sitt "droppande" läte taktfast som en metronom.


Trastsångarna skorrar från vassen lång därute.


Vakteltuppen visslar trestavigt från vetefälten

fredag 7 juni 2019

7 juni - Nattsångartur imorgon den 8 juni

.
Jag kommer att leda en Nattsångartur imorgon lördag den 8 juni med start vid Naturum Tåkern kl 2100. Föranmälan enligt nedan.



Vassångare kan bli en av de medverkande.

Välkomna att anmäla er och ta del av en spännande sommarkväll. Nedan följer information från Naturum Tåkerns hemsida:



8/6 Nattsångartur
Guidad tur med start kl 21 vid på naturum Tåkern för vidare samåkning i markerna runt sjön. Kommer vi kunna hitta en kattuggla eller den musikaliska akrobatören kärrsångaren? Kanske hör vi det konstanta mekaniska lätet från vassångaren eller det ploppande lätet från den småfläckiga sumphönan. Turen sker i samarbete med Tåkerns fältstation. Föranmälan till naturum krävs på telefonnummer 0144-53 51 55. Pris 60 kr/vuxen och 30 kr/barn. 

onsdag 29 maj 2019

29 maj - Konstrundan 2019

.
Imorgon, torsdag den 30 maj börjar Omkulturs konstrunda 2019 och varar under fyra dagar fram t o m den 2 juni.
Det är i ordning vår 19 konstrunda - en av de kvalitativt bästa - säger våra besökare, som troget återkommer år efter år.
Har du inte varit här ännu så hoppas jag att du får tid och lust i år.

Speciellt välkommen är du naturligtvis till min plats, nr 9: Ateljé Gebbe, där mängder med konstverk och nyheter kommer att presenteras.

Nu är det färdighängt, klappat och klart och familjen Björkman hälsar dig välkommen!








Allt du behöver veta finner du under länken nedan:

Länk till Omkulturs konstrunda

måndag 27 maj 2019

27 maj - Lite smått

.
Vi skördar rädisor allt vi förmår; rackarns så mycket det blir på en gång av en enda liten påse frön. Utan beska men mycket smakrika och krispigt saftiga är de som bäst bara en kort tid och den infaller just nu, innan det blir för varmt igen, hoppas jag.



Nyskördade egna rädisor är smaskens.

Regnen och svalkan har alltså rått en tid nu och summerar jag nederbördsmängden den senaste månaden hamnar den ungefär på 35 mm. Det är bra det och nu är allt saftigt grönt i naturen igen.

Efter gräsklippningen häromdagen gick jag bort till äppleträden för att kolla upp min tvååriga mistelplanta. Den börjar skjuta nya skott och blad och ser ut att trivas.



Vinterns sådd av mistelbär i mina äppelträd har börjat gro.

Samtidigt undersökte jag hur det gått för den senaste sådden av mistelbär; den som gjordes med ett tjugotal frusna bär från Västerås i vintras. Därvid upptäckte jag ytterligare en liten planta från tidigare, en väl dold ett-åring i en grenklyka. Det tar sig!



En ett-årig mistelplanta.

Det kommer att bli ett riktigt mistelparadis i Björkmans trädgård i Ödeshög i framtiden, det kan jag utlova! Sammanlagt har jag nog "planterat" ett femtiotal frön och det kan väl vara bra att känna till ursprunget till denna lokalt uppkomna massförekomst.

När jag nu ändå berättar om smått, kan jag väl också passa på att presentera den minimala notis jag fann i morgontidningen från i lördags, om ett besök i min ateljé.



Det sker hela tiden att jag får mer eller mindre välplanerade besök. Den här gången anlände en buss med 50 pensionärer från Askebyområdet, öster om Linköping. De förlade en heldag i bygden och det var mycket trevligt att få ta hand om alla dessa intresserade människor. 
Bra var det också att allt i god tid var förberett och ordnat. 
Så ska det gå till!

söndag 26 maj 2019

26 maj - Naturreservat till salu

.
Det blir nog inte många chanser att kunna köpa ett färdigt naturreservat under en livstid, men nu finns möjlighet för den som känner sig hågad och intresserad.
Det är min gode vän Christer Wiking och hans hustru Birthe som efter fyrtio år i bygden har beslutat sig för att sälja sitt paradis och flytta till Örebro

Christer och Birthe satt en gång som turister och skådade ut över Vättern från Omberg, så som så många har gjort och överraskade sig själva med att ändra sina tänkta bosättningsplaner och istället köpa en fastighet i den vackra Vätterbygden i västra Östergötland.

De lyckades under en tuff auktion, med en begränsad slant på fickan, komma över en liten skogsfastighet söder om Ödeshög, Siggeryd, i det vackra landskapet mellan slätt och skog, så rikt på natur och arter. Christer satte omedelbart igång med naturförenligt arbete, som den skogsbiologiskt utbildade person han är, samt biodling och fårskötsel. Ett nytt hus byggdes även omsider.
Tillsammans med grannen, tillika vår gemensamme men numera bortgångne vän Åke Lidegran, skapades skogsbeten och ängar, bland annat den fina Gumby äng, som jag tidigare har berättat om här i min blogg. (Sök på Gumby äng i formuläret till höger nedan)



Ett positivt reservatsbeslut har anlänt och Christer bjuder på tårta.

Så småningom började planerna på att skapa ett naturreservat, byggt på gammal skogsbeteskultur, ta form i Christers huvud och efter fjorton års arbete med detta, kontakter med länsstyrelser, blanketter, vandringar/sittningar och övrig ibland stram byråkrati kom ett positivt beslut förra året. Då blev det tårtkalas.

Reservatet kommer att invigas under året och därmed har Christer avslutat sitt livsverk i den här bygden och drar vidare i livet och lämnar samtidigt oss vänner i saknad.

Jag skrev om ett besök i underbart vackra Siggeryd i min blogg för några år sedan och här finns länken till denna berättelse.

länk till reportage om Siggeryd.

Är du intresserad av att bli husägare, markägare samt reservatsägare finns alltså chansen att bjuda nu.

Siggeryd Hemnet. 

onsdag 22 maj 2019

22 maj - Tistelfjäril i fokus (och lite till)

.
Under besök på norra Cypern i februari noterade jag några tistelfjärilar, vilket är helt normalt för området den årstiden.



Tistelfjäril på dödslilja, Cypern februari 2019.

Bara en vecka efter hemkomsten rapporterades från just Cypern en begynnande mäktig invasion av tistelfjärilar som sträckte in över havet från sydost, Mellanöstern och Afrika.

Idag vid lunch sitter vi ute på altanen, Ulla och jag, och äter ungspankaka med lingonsylt, stekt haloumiliknande arabiskt ost och färskplockade rädisor från trädgårdslandet. 

Plötlsigt händer det. Den varma sydvinden är som en blåslampa i nacken och i den kommer den första tistelfjärilen farande i hiskilig fart över våra huvuden, sen kommer den ena efter den andra och snart är luften "full" av nordsträckande tistelfjärilar och en knapp timme senare har jag räknat in många hundra.



Fjärilarna befinner sig i en subtropisk varmluftsvåg som plöjer norrut över landet. Det är en mäktig invasion. Troligen en av de mest intensiva man kan uppleva och den går mot norr med en hastighet av 20 km/h.

Tistelfjärilen "härstammar" från norra Afrika där den har sin s k refug - det område arten "återvänder" till och har som sitt säkraste hemområde och som grund för hela populationen.
Normalt sträcker arten ut härifrån i begränsad omfattning varje år och når då oftast endast de södra delarna av Europa. 
Under vissa lyckosamma år med goda betingelser i hemområdet sker en stor reproduktion varvid mängder av fjärilar sträcker iväg norrut över hav och land. Dessa år når tistelfjärilarna så småningom även till Sverige och kan som nu ses i stor omfattning.



Tistelfjärilen som jag målade den till min stora fjärilsplanch.

Nu har den stora invasionen som jag såg allra första början av på Cypern i februari med råge nått ända hit. Rapporterna börjar dugga in i artportalen och i nätverk för fjärilsobservationer. Det tycks bli ett gott år för tistelfjäril 2019.

Länge trodde man att de tistelfjärilar som nådde till våra nordliga breddgrader var "tillspillogivna, att de visserligen fick fram en ny generation på plats här, men att alla dog ut med vinterns ankomst.
Men senare studier tycks bekräfta att arten faktiskt är en riktig flyttfjäril, precis som den berömda monarkfjärilen i Amerika och motsvarande flyttfågelarter; att den faktiskt genomför ett betydande retursträck tillbaka mot söder under hösten. 
Fantastisk prestation av en fjäril!

Lite till:



Lindsvärmare, foto av Ann-Charlotte Fokine.

Min vän Ann-Charlotte Fokine fotograferade hemma en fjäril häromdagen som hon undrade över.
Det är en lindsvärmare, har jag svarat. De flesta svärmare är mest nattaktiva och kan likt kolibrier hovra framför doftande blommor för att suga nektar och därmed hjälpa till med pollinering, vilket blommorna har bäddat för och är beroende av, en vacker s k symbios alltså.

Lindsvärmaren kan påträffas i södra Sverige upp till "Norrlandsterrängen" och är en art jag själv aldrig mig veterligen har sett, vilket jag förstås verkligen skulle vilja hoppas på
Grattis till Ann-Charlotte!



Vad är detta för djur, frågade Kerstin Grönvall idag.

Det är en kastanjeborre svarar jag. En tvillingart till den där som i visan "kröp in under blusen" - ollonborren.


Tillägg senare på eftermiddagen:

Efter middagens värmemaximum på ca 25 grader mörknar horisonten mot sydväst, temperaturen faller och åskan börjar mullra på avstånd. Värmeböljan är nog över för den här gången men tistelfjärilarna hann undan mot norr till okänt öde.

måndag 20 maj 2019

20 maj - Sommaren är här

.
Efter en extremt varm aprilmånad kopplade nordanvinden på igen och stabiliserade väderläget under första hälften av maj, till och med så att våren blivit fördröjt över det gamla normala hemma i Östergötland.
Svartvita flugsnapparna som senaste decenniet anlänt runt 25 april väntade in den första veckan av maj, sångarna har jag saknat och ännu är det glest med både svalor och näktergalar i bygden.

Men igår kom sommaren med besked. Varm fuktig luft vällde in över landskapet och stora luddiga sommarmoln välvde sig över himlen. 
Jag gick i trädgården och plockade de första rädisorna när jag hörde "skriet" från skyn.


Jag spanade länge innan jag äntligen fann den - årets första tornseglare. Den var ensam under molnen, jagande flygmyror som steg som en vit sky från rabatter och trädgårdens kompostlåda.
Att den var ensam visar att seglarna möjligen inte flyttar parvis. 
Mötesplatsen är troligen bestämd där uppe i skyn över gamla revir. Imorgon kanske det blir av.

onsdag 15 maj 2019

15 maj - Veronika fortsätter att överraska.

.
Den 29 mars fann jag i den ogödslade, torra gräsmattan utanför ateljén en liten vacker veronika med tämligen stora ljusblå blommor och krypande gröna delar.
Jag publicerade den som en variant av trädgårdsveronika, vilken jag tidigare har funnit där, men fick genast "på skallen" av andra medlemmar som något finkänsligt men ändå bestämt berättade om glansveronika istället. Den växten var ny för mig och står som sällsynt i floran, och jag blev därmed rejält överraskad.



Glansveronika från den 29 mars 2019.

Nu är det dags igen. På samma ställe finner jag idag något pyttelitet blått som blommar i gräset. En veronika med minimala och alldeles lysande blå blommor och knappt naggade ludna blad och jag samlar in den och undrar.


Nu har jag artbestämt den till luddveronika, se rättelse nedan, också den en sällsynt art enligt floran. Det blir således ett nytt förstafynd för mig och familjen Veronica fortsätter att överraska mig utan att jag måste ta många steg i onödan. 
Jag är säkert uppe i runt tiotalet veronikor i min närmaste omgivning nu, några är vanliga andra som de här två beskrivna är alltså sällsynta.
Hur ska detta sluta?

Rättelse  16/5

"Likt novisen vid spisen" begår jag misstag då och då beroende på att jag ibland är okunning eller för snabb och ivrig i mina funderingar.
Nu har jag fått rättelse på växten ovan. Ulla-Britt Andersson påpekar att det är en fältveronika och inget annat. Jag böjer mig direkt för expertisen och konstaterar i bakvatten att den här fältveronikan borde jag ha känt igen. Den är ju allmän överallt i min hembygd. 
Tack för reprimanden Ulla-Britt.

Gebbe


måndag 13 maj 2019

13 maj - Slottsbesök och kulturmiddag

.
Vi var på besök  i Linköpings slott häromveckan, Ulla och jag. Tillsammans med gamla kulturpristagare och styrelsen var vi inbjudna av landshövding Carl Fredrik Graf att fira årets pristagare i landshövding Rolf Wirténs kulturstiftelse, konstnären Hasti Radpour.
Det blev en trevlig tillställning med mycket diskussion och skratt runt borden.



Gunvor och Rolf Wirtén, samt landshövding Carl Fredrik Graf omger pristagaren, konstnären Hasti Radpour.

Jag tror det var någonting liknande 19 gången och jag fick väl för sisådär femton år sedan. Man har varit med ett ta nu.

söndag 12 maj 2019

12 maj - Sysslingar

.
Sysslingar har man dåligt grepp om och bryllingar/tremänningar känner man normalt inte alls till.
Men ibland knyts nya kontakter med gamla band. 
Redan för snart tio år sedan hörde jag således av Gunnel, Berit och Margareta från Krämarp i Sommen, inte mer än tre mil bort. Då visste jag inte mycket om släktskapet de berättade om; att deras farmor och min farfar var syskon.

Nog hade väl min far Acke någon gång berättat för mig om släkten i Tranåsbygd, men detta fick inte  plats i mitt dåtida yngre sinne.
Nu är det mera dags, när livets dagar blir färre och ålderdomen tränger sig på.



Gebbe, Per och Margareta, sysslingar från olika håll.

Margareta Ekeroth, en av mina sysslingar från Krämarp kom på välkommet besök häromveckan i sällskap med en annan syssling, dock inte min, Per Ahlberg från Linköpng, för att visa bilder och berätta mera.

Det blev några timmars trevligt samtal och genomgång av relationerna. Så fick också Per och jag reda på att vi ändå inte är släkt mera än genom tidigt ingifte i varandras ätter.

Margareta plockade ur sin sprängfyllda pärm bland mycket annat fram ett bröllopsfoto, från 1907 tror jag det var. Ett fantastiskt, i datorn färglagt fotografi med hela den ursprungliga släkten och bekantskapskretsen från min unge farfars tid samlad till fest..
Detta foto har jag nu kopierat och tagit med för att göra en fortsatt genomgång av personer och band tillsammans med en entusiastisk fader.



Där är min pappas far Erik, nr 1, min farfar alltså, 19 år gammal och det är hans storasyster Anna, nr 2, som gifter sig med Per Ahlbergs farfars bror, Robert Ahlberg. Bredvid brudgummen står min farfars far, Axel Björkman, nr 5, och under honom sitter min farfars mor, Maria Björkman, nr 6, född Thörngren.
Pappa berättar att både hans farfar och farmor redan var döda då han föddes 1923.

Min farfars äldre bror, min namne Gunnar Björkman, nr 2, disponent för Örebro pappersbruk, mecenat och vän till Sten Bergman och stor konstsamlare med bl a Rembrandt i bagaget ( Skänkta till nationalmuseum) har jag träffat flera gånger som barn, medan farfars yngre bror, Bror Björkman, nr 3, aldrig kom i min väg.

Margareta och hennes två systrar är alltså barnbarn till bruden Anna, som här gifter sig och jag är barnbarn till den unge Erik Björkman i övre raden. Idag är vi dessas barnbarn och alltså sysslingar och tänker tillbaka till bröllopsfesten och på alla de glada deltagare som sedan länge är borta för evigt.

Jag undrar hur de alla tänkte på sin framtid, spekulerade de möjligen om sina kommande släktingar på något sätt? På samma vis kanske, som vi nu funderar på framtiden och om framtidens barn möjligen får anledning och möjlighet att tänka tillbaka på oss.

Livet är bra märkligt, man lever en stund på jorden. Det är allt?!