Med huvudet fullt av älgflugor, i alla fall tre hittills, sitter jag i ateljén och lägger akvarellfärg på en biskopsmössa, som jag nyss tecknade av ute i skogen. Det kliar lite överallt i huvudsvålen, mest i nacken och runt öronen. Den senaste lusflugan, redan vinglös, krossade jag mellan naglarna full med blod - mitt blod och jag känner att jag har fler kvar i mitt gråa burr. De gillar mig älgflugorna och jag tycker faktiskt att det kan vara en riktig pest att vara ute i skogen den här tiden på året fast man vill och riktigt längtar. Det har hänt att jag flytt i panik!
Biskopsmössan, som jag nu har färglagt i ateljén var en riktig bamse;15 cm tvärs över och med en härlig hjärtform.
Utan rejäl svampkorg, stoppade vi med varsin påse från bilen i fickan. Ulla hoppades på någon kantarell, men dem hade jag gett upp om redan innan start. Jag sökte och fann andra arter, medan Ulla fick gå hem tomme.
Biskopsmössa - nästan rund och handbollsstor.
Trevligaste fyndet blev alltså murkelarten Biskopsmössa, Gyromitra infula. Ett helt gäng av dem stod vid dikeskanten längs skogsbilsvägen där vi vandrade. Jag räknade in åtta exemplar i varierande form och färg, varav en var väldigt stor och nästan rund, som en handboll.
Den här biskopsmössan var en av de andra.
Jag lät naturligtvis murklorna stå kvar och fyllde istället min påse med blodriskor, som det fanns gott om.
Alla fina ringar och samlingar av Fjällig taggsvamp, Sarcodon imbricatus lämnades kvar. Jag brukar inte plocka dem fast man kan; de är allt vackrast där de står.
Hemma har vi nu ätit upp blodriskorna i form av svampmackor. Det blev gott med lite parmesanost på. Jag har också förvarnat hustrun om det blodröda kisset som kommer redan till kvällen. Det kan skrämma den oförberedde.
Men nu tillbaka till älgflugorna i hårbottnen; åtminstone en är kvar; den kryper bak i nacken och nu måste jag koncentrera mig på att fånga den innan kvällen. Jag vill inte ha den med till sängen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar