I valvet under vårt bigarråträd dansar tre blomflugor. De håller varsitt revir i stort sett stillastående i lufthavet, hovrande på snabbt vibrerande vingar med en dryg meters mellanrum mellan sig. De släpper inte in någon annan hane i sina privata områden och gör ideliga, blixtsnabba utfall för att kolla besökande flygfän i hopp om att finna en gästande, parningsberedd hona.
Vi sitter där mitt i grönskans skugga med en kopp kaffe, Ulla och jag. I sommarhettans kvalm har vi utplacerat altanens trädgårdsmöbler till en friskare plats och vi njuter av surret runt omkring.
En humla gör ett besök i körsbärsträdet. Hon söker sig till bladfästenas "honungskörtlar", suger i sig den nektar som hon finner och far vidare till nästa blad.
Jag har inte tänkt på detta så precist tidigare och försöker komma åt med mobilen för ett dokumenterande foto, men humlan är betydligt snabbare än fotografen och jag får nöja mig med en bild utan humla.
Nektarier vid bladbaserna på vår biggareåträd.
Jag läser vidare om dessa "honungskörtlar" som vetenskapligt heter nektarier. Vill man vara noga till och med ektoflorala nektarier, d v s "utanför blomman förekommande nektarkörtlar".
Visst de finns där kan jag ju själv konstatera och läsa om dem kan jag också. Men jag saknar en konsekvensbeskrivning av fenomenet.
Varför finns de där? Har körsbärsträdet någon nytta av att erbjuda humlor och bin denna externa födoresurs. Vad blir utbytet?
Under min korta genomsökning på nätet finner jag inga svar och funderar därför vidare i egen tappning.
Så här tänker jag.
Körsbärsträdet erbjuder näring åt bin utan att få omedelbar egen nytta. Men mera långsiktigt, till nästa vår, kommer trädet att ha bidragit till bättre överlevnad för pollinatörerna, vilket kan gynna pollinering och fruktsättning kommande säsong.
Kanske?! Vad säger ni? Det finns alltid en mening med allt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar