24 oktober - En surralsistisk upplevelse på Omberg

Häromdagen när jag som så ofta åkte vägen längs Ombergs sydspets vid Alvastra kloster, njöt jag av de väldiga bokarna, som reser sig på vänster hand invid vägrenen. Det var sen eftermiddag och redan dunkelt under grenverket. Trädstammarna var blågröna till färgen och fuktiga av det täta duggregnet som föll. Jag körde sakta förbi med rutan öppen, på jakt efter något spännande nytt att fästa i skissboken som låg beredd i knäet och jag tänkte mig nog just en sån där väldig och tjock bokbjässe och stannade därför till vid vägkanten, beredd att börja tecknandet.

Men där blev jag sittande med gapande mun, alldeles tagen av överraskning och totalt konfys. Jag stirrade nämligen rakt in i ett ansikte; jo, faktiskt ett ansikte, som på något sätt satt fast mitt på den tjocka stammen, liksom "uppspikat" utan rimlig förklaring. Två stirrande, mörka ögon inramade av ljusa streck, var vända rakt mot mig och det tog mig minst ett par sekunder innan jag fattade något alls; bilden var nämligen så surrealistisk och märklig att jag nästan blev rädd av vrångsynen.

Sen fattade jag ju, insåg att ansiktet som stirrade på mig var en kattugglas ansikte, men det tog en stund. Ugglan blinkade försynt åt mig ett par gånger och drog sig sen tillbaka. Kvar på stammen fanns ett svart hål, ett hål, som ugglans ansikte nyss hade fyllt ut med så exakt passning att bilden blev till ett nästan oförklarligt mysterium.

Nog har jag upplevt kattugglor på Omberg tidigare. Längs Sjövägen, borta mot Älvarum, har jag varje gång stannat bilen, ibland med vänner och familj i passagerarsätet och kikat in mot kattugglan där uppe i den gamla ekens stora kvisthål. Den har genom åren blivit en oftast trogen följeslagare. Tidigt om vårvintern brukar kattugglans rop eka flitigt på berget om natten och jag förstår att arten faktiskt är riktigt allmän på berget. 

Så visst är jag bekant med Ombergs kattugglor alltid. Men! Den här gången blev allt till en ny sorts upplevelse, en av det surrealistiska slaget, dels genom att jag aldrig tidigare har observerat kattuggla på den här platsen trots väldigt många passager och dels för att uggelansiktet hade så perfekt och slimmad passning till hålet. Nu har jag något nytt att spana efter och glädjas åt i fortsättningen.