På väg till vår samlingsutställning på Dubergska gården upptäckte jag raden av annorlunda parkträd som var planterade vid Bispmotalagatan i Motala.
Jag funderar på varför man planterar allt fler exotiska träd i Sverige idag. Att det kan vara en anpassning till nya klimatförhållanden är väl en tänkbar anledning men mest tror jag ändå att det är en modern trend, som tillfredställer kommunala trädgårdsarkitekters experimentella behov.
Lite överallt i vårt land idag ser vi längs gator och avenyer både amerikansk rödek och kärrek, äkta kastanj, valnöt, platan, svarttall, tysk lönn och naverlönn samt många fler exempel.
I Motala var det en rad av Turkisk hassel, även Turkhassel kallad, som planterats mellan gata och trottoar. Det såg, ursäkta min grinighet, lite skräpigt ut med alla dessa nedfallna frukter och jag kan tänka mig att de anställda parkarbetarna svär en liten förbannelse över idén med tilltaget.
Turkisk hassel är ett Osteuropiskt träd, nära släkt med vår egen hassel. Det ger små nötter som är ätbara.
Så här framhåller Plantskolan sin anledning till användning av turkisk hassel:
Ett snabbvuxet och karaktärsfullt träd med vanligtvis mycket tydlig apikal dominans, det vill säga med ett starkt ledarskott som ger en genomgående, rak huvudstam. Detta gör trädet tydligt pyramidalt, i början som ett smalt träd men med åldern sväller det ut till en bred äggform. Därför är det olämpligt till trånga utrymmen. Genom att successivt höja kronan kan man dock skapa utrymme under trädet. Samtidigt blottlägger man den speciella brungråa barken som flagnar på ett dekorativt sätt i en stor mängd kvarsittande flagor. Den sätter ätliga hasselnötter i tennisbollsstora knippen med flikiga svepeblad. Bra träd för stadens hårdgjorda ytor. Vacker vintersilhuett. Svåretablerad. Välj depåodlade träd.
Ett konstaterande från min sida. Vad säger vi om fenomenet och vad kan det leda till, när det kommer till diskussion om exotiska och ibland invasiva inslag i vår flora.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar