Igår kväll, efter stormen som inte blev så allvarlig som befarat, klarnade himlen mot kvällen och månen, en dag från fullmåne, gick upp över de gamla offerekarna nära Alvastra. Det blev en kväll att spara i hjärta och minne, så vacker och skön.
Jag kunde förstås inte låta bli att vara med. Jag genade över åkervägen och skissade flera motiv just där den vattenpussiga och ibland leriga grusstigen passerade under ekarnas tyngd och månens lätta flykt. På höjden mot Heda, långt i fjärran, glimmade några gårdsljus. Allt kändes andäktigt och kanske lyckades jag fånga något av stämningen, sånt händer i bästa fall.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar