En av dessa nyare växter i Tåkern heter Vattenskräppa, Rumex hydrolapathum. Jag tror inte att den fanns vid tiden då jag började exkurera där, utan har troligen invandrat till sjön de senaste årtiondena. Det är en växt som tillhör de mångsidiga skräpporna; lite av skräpväxter, besvärliga växter, tycker somliga, när de dyker upp i trädgårdar och på avställningsplatser. I den kategorin finns t ex gårdskräppa och krusskräppa.
Vattenskräppan gillar emellertid en annan biotop. Den vill stå med fötterna i vatten. I Tåkern finner man den numera lite överallt i strandzonen, ibland inväxt i vassen, som solitär på en skrattmåsholme eller blandad med hästsvans och gul svärdslilja på dybottnar. Den bildar väl synliga ruggar med stora gröna, helbräddade blad och rejäla, flerdelade blomkolvar.
I vårt land finner man den från Skåne upp till Mälardalen och Uppland, men den saknas på Sydsvenska höglandet. Den verkar vara stadd i spridning med hjälp av klimatets uppvärmnning.
Jag var tämligen obekant med arten när vi vandrade vid Tåkernstranden i tisdags. Nog hade jag noterat den där ute i vattnet tidigare och funderat en smula, men inte mer än så och det var först när Kjell gjorde oss i tisdagsgänget uppmärksamma, som det klack till i skallen också på mig.
- Det här är vattenskräppa, säger Kjell och visar på de pepparrotsstora bladen som står där vid vasskanten. Och där ute i vattnet ser ni fler ruggar.
-Javisst! Så är det ju - vattenskräppa.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar