Under besök på norra Cypern i februari noterade jag några tistelfjärilar, vilket är helt normalt för området den årstiden.
Tistelfjäril på dödslilja, Cypern februari 2019.
Bara en vecka efter hemkomsten rapporterades från just Cypern en begynnande mäktig invasion av tistelfjärilar som sträckte in över havet från sydost, Mellanöstern och Afrika.
Idag vid lunch sitter vi ute på altanen, Ulla och jag, och äter ungspankaka med lingonsylt, stekt haloumiliknande arabiskt ost och färskplockade rädisor från trädgårdslandet.
Plötlsigt händer det. Den varma sydvinden är som en blåslampa i nacken och i den kommer den första tistelfjärilen farande i hiskilig fart över våra huvuden, sen kommer den ena efter den andra och snart är luften "full" av nordsträckande tistelfjärilar och en knapp timme senare har jag räknat in många hundra.
Fjärilarna befinner sig i en subtropisk varmluftsvåg som plöjer norrut över landet. Det är en mäktig invasion. Troligen en av de mest intensiva man kan uppleva och den går mot norr med en hastighet av 20 km/h.
Tistelfjärilen "härstammar" från norra Afrika där den har sin s k refug - det område arten "återvänder" till och har som sitt säkraste hemområde och som grund för hela populationen.
Normalt sträcker arten ut härifrån i begränsad omfattning varje år och når då oftast endast de södra delarna av Europa.
Under vissa lyckosamma år med goda betingelser i hemområdet sker en stor reproduktion varvid mängder av fjärilar sträcker iväg norrut över hav och land. Dessa år når tistelfjärilarna så småningom även till Sverige och kan som nu ses i stor omfattning.
Tistelfjärilen som jag målade den till min stora fjärilsplanch.
Nu har den stora invasionen som jag såg allra första början av på Cypern i februari med råge nått ända hit. Rapporterna börjar dugga in i artportalen och i nätverk för fjärilsobservationer. Det tycks bli ett gott år för tistelfjäril 2019.
Länge trodde man att de tistelfjärilar som nådde till våra nordliga breddgrader var "tillspillogivna, att de visserligen fick fram en ny generation på plats här, men att alla dog ut med vinterns ankomst.
Men senare studier tycks bekräfta att arten faktiskt är en riktig flyttfjäril, precis som den berömda monarkfjärilen i Amerika och motsvarande flyttfågelarter; att den faktiskt genomför ett betydande retursträck tillbaka mot söder under hösten.
Fantastisk prestation av en fjäril!
Lite till:
Lindsvärmare, foto av Ann-Charlotte Fokine.
Min vän Ann-Charlotte Fokine fotograferade hemma en fjäril häromdagen som hon undrade över.
Det är en lindsvärmare, har jag svarat. De flesta svärmare är mest nattaktiva och kan likt kolibrier hovra framför doftande blommor för att suga nektar och därmed hjälpa till med pollinering, vilket blommorna har bäddat för och är beroende av, en vacker s k symbios alltså.
Lindsvärmaren kan påträffas i södra Sverige upp till "Norrlandsterrängen" och är en art jag själv aldrig mig veterligen har sett, vilket jag förstås verkligen skulle vilja hoppas på
Grattis till Ann-Charlotte!
Vad är detta för djur, frågade Kerstin Grönvall idag.
Det är en kastanjeborre svarar jag. En tvillingart till den där som i visan "kröp in under blusen" - ollonborren.
Tillägg senare på eftermiddagen:
Efter middagens värmemaximum på ca 25 grader mörknar horisonten mot sydväst, temperaturen faller och åskan börjar mullra på avstånd. Värmeböljan är nog över för den här gången men tistelfjärilarna hann undan mot norr till okänt öde.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar