29 november - Julsalong

.
Ursäkta om jag tjatar en aning, men här kommer en ny påminnelse om min Julsalong 7 - 8 december kl 11- 17.
I onsdags skrev Lotta Hofström ett reportage till Östgötatidningen vilket jag gladde mig över och på onsdag i nästa vecka har jag dessutom levererat annonsmaterial till ytterligare en påminnelse. Man måste ligga i för att synas i dagens medieflöde!

Faksimil ur tidningen Östgötatidningen 27 december 2020 av Lotta Hofström.

Lite ledsamt blev det dock att datum inte nämndes i artikeln och jag befarar därför att publiken undrar om när det hela faktiskt äger rum och kanske står några intresserade här utanför min ateljédörr nu på lördag - söndag, en vecka för tidigt. Detta kan jag dessvärre inte göra något åt, eftersom det är dop av vårt minsta barnbarn Hannes så dags i Vårdnäs kapell, Brokind, vilket naturligtvis har all prioritet utan jämförelse.

Jag har satt upp en stor affisch på dörren med gällande tider och jag hoppas på förtida eventuell förlåtelse och hälsar alla varmt välkomna den 7 - 8 december.

Jag arbetar på träget och här är mitt senaste alster, en akvarell i enkel ram som jag döpt till "Vinterkväll vid Stugan", starkt inspirerad av mitt liv vid Tåkernstugan

26 november - Akvarell från sjön Noen

.
Flera vintrar har vi suttit vid Noenåns utlopp från sjön Noen i Aneby kommun, för att spana efter utter. Det har blivit många timmars väntan utan helt önskat resultat men landskapet i sig, så här vintertids, har ändå alltid varit glädje nog.

Den här akvarellen, på fotot nedstämd i färg, är ett resultat av vår förväntan och bygger på skisser från för något år sedan.
Se verket på plats i min ateljé den 7 - 8 december under Julsalongen. Då med riktig färgåtergivning - det blir skilland det! 
Och den här vintern bär det nog iväg dit igen, man får inte ge upp. Uttern har jag kvar.

23 november - "Längtan-till-vår-akvareller"

.
Det är mörkt och kulet. Det som värmer i höstdunklet idag är julmarknaderna i Hästholmen, två stycken, som är väl värda besök. 
Vi tar frukostgröten på det ena stället och förmiddagsfikat på det andra, varefter inköp av ostkakor och vildsvinsskinka, julkrans och småpyssel genomförs, idag mestadels med swish; det som händer händer nämligen även i Hästholmen och idag även till musik av ett countryband från Motala.

Sen blir det ateljén under resten av dagen fram till kvällningen då jag kommer att fara iväg till Tåkern fältstations traditionella gåsfest på Tåkerns vandrarhem.

Efter att ha gjort två olika format vinterfåglar respektive vinterlandskap i akvarell till min egen Julmarknad 7 - 8 december i ateljén har jag nu tagit sikte på en blomstersvit, i form av små skissartade akvareller, vilka jag har gett samlingsnamnet "Längtan till våren"

Här följer några exempel:

22 november - Rapport från Taberg

.
Under söndagen som gick deltog jag en smula i bildandet av en ny svensk förening, ett sällskap för fladdermusintresserade. Under lördagen samlades man från hela landet, även med representantion från Norge och Danmark, vid Taberg söder om Jönköping i Småland, där muséet för fladdermöss i den gamla gruvbyns lokaler blev centrum för evenemanget. Föreningen blev med  styrelse och antog ett program och den fristående föreningens namn blev:

BatLife Sweden

Själv anslöt jag först på söndagen då en exkursion i Tabergs gruvgångar var annonserad i facebooks nätverk.

Vi var 17 personer som var på plats och jag var nog den enda utanför den i ämnet väl insatta och ganska specialicerade skaran, så lite så där på en kant blev jag nu delaktig i nyskapandet. Det blev spännande och intressant även så och nu kommer jag ju knappast att komma undan ett kommande medlemskap i föreningen; jag, som har tänkt mig att dra ner lite på min medverkan i alla olika natursällskap.

Exkursionen blev dock lite av ett antiklimax, tycker jag, som tänkt mig en rik och unik upplevelse bland vintersovande fransfladdermöss, tajgafladdermöss, bruna långörade fladdermöss och nordfladdermöss för att nämna några exempel av Sveriges 19 olika arter.

Vi gick in i en av Tabergs låsta och larmade gruvgångar, men inte mer än tio meter, där vi fick en lektion om hur dokumentation och räkning av de vintersovande läderlapparna går till.

Ett brunt långöra såg vi sitta sovande i taket över oss. 

Därefter vände vi ut igen och exkursionen var över strax efter att den just hade börjat.

Jag drog mig tillbaka när pizza skulle beställas, åkte upp till Tabergs topp för en egen medhavd fika och för att spana efter en annan av bergets unika naturliga skapelser.
Guiden Sabine nämnde nämligen i förbigående att man kunde finna den mycket sällsynta ormbunken Brunbräken på högra sidan av turistvägen upp mot toppen. Jag kände redan till dess förekomst på berget men nu fick jag en godartad hint om var, så jag blev förstås inte sen med att försöka hitta dit.

Brunbräken, Asplenium adulterinum.

Vid små skärningar längs vägen upp på berget, som består av det för brunbräken nödvändiga mineralet Olivin, växte bestånd av brunbräken på det fuktmättade berget väldigt vackert och rikligt.

Möjlig Grönbräken, Asplenium viride.

Efter att hemma ha studerat alla mina foton närmare har jag nu dessutom börjat fundera på om inte syskonarten till brunbräken, den likartade och också mycket ovanliga Grönbräken, Asplenium viride, vars förekomst på lokalen troligen också är känd sedan tidigare, växte där i blandade bestånd. 
Två unika arter möjligen i ett slag, inte dåligt i så fall!

Länk till sida om brunbräken, där också morfologin och hybridskap mellan trillingarna: svartbräken, grönbräken och brunbräken diskuteras. 

Den virtuella floran

Sålunda blev min resa till Taberg i Småland en totalupplevelse långt utöver vardagens grå medelvärde. Tack för det fladdermussverige.

17 november - Öppen Ateljé till jul

.
Lördag - söndag den 7 - 8 december kl 11 - 17 kommer jag att öppna Ateljé Gebbe för utställning och minimarknad. 
Jag arbetare gediget med förberedelserna inför detta lilla evenemang, målar nytt och har målat klart lite äldre alster, sorterar kort, har skaffat hem brickor och böcker, städar, fejar och grejar med annons ... det blir gärna mycket mer än man tänker och det är väl bra, att man tar tag i något.

Jag kommer att datera upp min blogg och min hemsida om det hela men börjar så smått med att här presentera några alster som är på gång.

Boka in och känn er varmt välkomna!

11 november - Säsongsavslut

.
Årets avslut i trädgården gick smidigt med hjälp av barn och barnbarn och allt blev klart, nästan allt i varje fall, innan årets första snöfall gjorde entré.

Löven försvann i ett nafs, gräsmattan blev räfsad och alla träden, inklusive tre äppelträd blev klara nästan i förtid.

Så blev det tid över även för annan städning. Från vinden lyfte Ulla och jag ner diverse utgångna apparater, sådant som barn av idag inte ens känner till namnet på: grammofon, skrivmaskin och telefon.

Allt for iväg till sorteringen utan hänsyn taget till funktionsstatus eller kommande möjligt antikvitetsvärde, en nostalgins och själens bortsortering av gamla statusprylar fortsätter.

4 november - Första snön

.

Det ligger snö runt husknuten vid ateljén, årets första, och den kom blaskande ner igår kväll strax efter det att jag fått på vinterdäcken, så lägligt.

Hemma badar sparvarna i en smältvattenpöl vintern till trots och vi huttrar båda två vid åsynen, när vi sätter oss i bilen för en liten sväng upp över Omberg. 
Ulla har ordnat med kaffet och jag har nästan utlovat tallbitar, vilket jag tyvärr dock inte kommer att leva upp till. Men vi ser ändå nötskrikor, stjärtmesar och trastar och vi njuter av den första snön som ligger väldigt vackert på Ombergs höjder.

Det är något visst med det där första pudret i landskapet. Det skapar så vacker kontrast och skärper alla detaljer.

1 november - Bålgeting är svaret

.
Svaret till gallbildningen på björkkvisten - veckans gåta, se nedan under den 30/10 - har vållat huvudbry och så var det också för mig, ända tills Sverker berättade att det är bålgeting som är orsaken.

Under den tidiga hösten, när energin börjar ebba ut för sena bålgetingar uppsöker de björkkvistar för att suga i sig sockersöt sav genom att gnaga spår i barken. Det är uppenbarligen typisk och unikt för just den arten. 
Om det är nyflygga drottningar eller sena årskullsarbetare är inte helt klart. Det får jag försöka forska vidare om.

Björken försvarar sig med att valla in sårskadan men oftast dör kvisten ovanför gnaget, enligt Sverker, varvid man kan se det hela redan på håll.
Nu vet både ni och jag.

Och här kommer några fler exempel på bålgetingars gnag på björkkvistar. Allt levererat av min vän Sverker som har god koll på det här fenomenet:

30 oktober - Öland mellan brunsångare och östlig kronsångare

.
Vecka 42 var det fullt hus överallt på Öland men sista dagen i den veckan, söndagen den 20 oktober och några dagar in i vecka 43, bokade vi in oss på Hotell Skansen i Färjestaden, Ulla och jag. Vi tänkte oss en kombo av både lätt spanande och njutfullt spaande.
Det blev bra, alldeles lagom enligt mitt sätt att se på det hela.

Nu slumpade det sig så, att man första dagen av vår vistelse på ön påträffade en brunsångare vid Ottenby. Den missade jag eftersom jag då säkert låg i badtunnan.
Och sista dagen vi var där upptäcktes en oerhörd raritet av några lyckliga skådare, en östlig kronsångare vid Ölands norra udde. Där var vi dagen innan men att vi skulle ha kunnat hitta den var förstås helt uteslutet.

Den mössan är berömd och berättar att Stockholms rapphönor är på plats i Ottenbys vindskydd under den huvudlösa falksilhuetten, som faktiskt är min mest spridda skapelse.

Jag har inte något larm, alltså den moj som berättar om allt som händer i fågelvärlden i realtid. Jag har valt detta medvetet; skulle nog inte stå ut med stressen och jag säger som några av mina gelikar i fågelskådarvärlden, att fåglarna får komma till mig istället. Detta innebär förstås att jag missar det mesta. Men det gör mig faktiskt inget. Jag njuter av det ordinära inom ornitologin och känner mer för att istället gå på djupet.

Vad hände då oss under dagarna mellan brunsångare och östlig kronsångare vid besöket på det höstligt vackra Öland? Jo, om det tänkte jag berätta nu.

Vi åkte om eftermiddagen första dagen upp mot Halltorps hage för att besöka Vida museum, vilket jag skulle kunna berätta mycket gott om, kanske senare, men nu tänker jag ägna mig helt åt det ornitologiska, bara så du vet vad som gäller för fortsättningen.

En sen sädesärla.

Vid Ekerumsbadet drack vi vårt medhavda kaffe i bilen. Jag satt med öppet fönster och spanade ut över Kalmarsund när en sädesärla plötsligt kom flygande mot oss rakt över bilen. Den hade lyft från strandkanten och sökte sig nu upp mot byggnaderna, antagligen för att söka skydd för natten.
Det blev en fin observation som kortar av mellantiden till aprils återkomst.

Morgonen därpå åkte vi ner till Ottenby för ett något mera inriktat skådande. Med ljuset vaknade udden och fyra kråkor började söka runt fyren Långe Jan i ideliga rundsvängar efter möjliga frånfällen. Udden var nämligen alldeles full av rastande och oroliga småfåglar som kråkorna hoppades kunna greppa i flykten. Rödhakar, kungsfåglar, gärdsmygar, grönfinkar, gulsparvar och trädkrypare levde  rastlöst och lite farligt i gryningen, för efter kråkerna väntade trutarna över havet.

Det vimlade av kungsfåglar överallt.

Ulla har fått korn på en orädd trädkrypare vid Helgolandsfällan. 

Vi satte oss i lä vid trädgårdsmuren, nära till fällor och nät om nu personalen skulle råka fånga någon raritet. Vi var beredda och längtansfullt väntande. Vi visste ju så dags om gårdagsmorgonens brunsångare och hoppades att den kanske kunde vara kvar.

Betande prutgäss.

Framför oss på Västrevet och utanför skifferstranden rastade mängder av fågel. Ett par hundra storskarvar, bläsänder, skedänder, snatteränder, stjärtänder, knipor, tofsvipor, kustpipare, trut och mås samt flera hundra vitkindade gäss. 
Men det var framför allt de orädda prutgässen som mest fångade vår uppmärksamhet. De betade fridfullt på strandängen eller låg blundande i sömn blott ett tiotal meter från oss. Komna från den arktiska tundran hade de små mörka gässen, bara något större än gräsänder, tydligen inte vett att vara rädda och de bjöd oss därmed på närgågna studier.

Tre unga havsörnar håller sams.

På stenarna längst ut vilade havsörnar. De var sammanlagt sju stycken, en gammal med vit stjärt och sex ungarfåglar. Det hände något därute hela tiden och det var spännande att i tuben följa skådespelet.
En lyckades fånga en vitkindad gås och satt med den på en stor sten och kalasde, men den fick samtidigt verkligen kämpa envetet och våldsamt för att freda sitt rov från snyltarna.

Plötsligt lyfte en av dem, tog mäktig fart tätt över vattnet och for iväg schvungfullt med spretande pennor i ett härligt driv. Jag följde den i kikaren när den lätt jagade ifatt en gråtrut som bar något hängande i näbben. Gråtruten tog höjd och havsörnen svepte uppåt efter den och då var det dags för avlämning. Havsörnen dök direkt ner till vattenytan och fiskade upp sitt byte. På återvägen till sin utkiksplats passerade den tätt över en vilande säl, som i en vattenkaskad omgående försvann under ytan.

Blå kärrhök på sträck över alvarmarkerna norr om Äleklinta.

Dagen därpå åkte vi norrut över ön. Vid äleklinta tog vi den oerhört vackra kustvägen upp mot Sandvik. 
Vi såg många rovfåglar längs vägen: havsörn, ormvråk, fjällvråk, röd glada, duvhök, sparvhök och blå kärrhök.

Ung svart rödstjät i vinterdräkt.

Under vårt besök på Öland såg vi sammanlagt tre individer av svart rödstjärt. En höll till på kalkstensmuren mellan restaurangen och gömslet vid Ottenby och två upptäckte jag om kvällen i Färjestadens hamn.
Det är inte mycket som färgmässigt sticker ut på en vinterfärgad svart rödstjärt men den är ändå vacker med sin ljusa ögonring i det grått alldagliga och tonen av tegel på stjärten..

30 oktober - Gallbildning på björk

.
Det finns en verksamhet för dem som också/mest är intresserade av olika slags gallbildningar på växter.
Min vän Sverker kom med en sådan kluring till fiket häromdagen och undrade om vi visste.
Det gjorde vi nu inte varken Lars eller jag, så Sverker berättade om det för mig väldigt överraskande svaret.

Men innan jag avslöjar lösningen kanske du vill gissa, eller så vet du redan. I vilket fall är du välkommen med svar i kommentarsfältet nedan.

hälsningar Gebbe och Sverker

28 oktober - Tallbit

.
Omberg brukar vara en säker lokal vid varje invasion av fågeln tallbit, så det är ganska självklart att vi åker en sväng över berget för att spana efter denna vackra fink från Norrland och Ryssland och som just nu väller ner i flockar över landet. Vi det är Christer, Kent och undertecknad.
Sveriges egen population av arten, mycket osäkert uppskattad till mellan 3 000 - 15 000 par enligt uppgift i "Svenskt fågelatlas 1999", fylls under invasionsåren på med kanske hundratusen eller ibland åtskilliga fler exemplar nordostifrån och chanserna ökar då väsentligt för nära studium av "dumsnuten", ett epitet arten fått genom sin oräddhet och okunskap om folks vanor.

- Men vi måste leta efter dem högst uppe i grantopparna, menar Christer. Där sitter de på spaning efter rödlysande rönnbärsträd i landskapet och det är nästan alltid så man först upptäcker dem.

Syn för sägen ... fyra tallbitar i grantopp.

Vi kommer nära. På ungefär tre meters håll kan vi så länge vi vill studera de oerhört vackra fåglarna. 
Fyra exemplar stannar kvar hos oss i låga, fullmatade rönnbärsträd, medan resten av den ca tio individer stora flocken försvinner över skogen. De fyra är en hane, en hona och två ungfåglar.

Jag lägger ute en liten bildsvit nu och lovar att återkomma senare med en mera ordentlig uppföljning.

25 oktober - Kontakt!

.
Det är hälsningar som den här som ger mig en enorm glädje och stort hopp om framtiden.
Självklart går vi vidare tillsammans.

Inkommen "kontakt" från min hemsida

www.gebbe.se