Så här är läget just nu i vår trädgård.
Den blå blomstermattan breder ut sig i många trädgårdar, också i vår. På den här bilden är det rysk blåstjäna, Othocallis siberica, som dominerar totalt. På annat håll i vår trädgård har ett par olika arter av vårstjärnor spritt sig in från grannens samt med lite hjälp av inplantering av undertecknad dessutom. Vårstjärnorna tillhör släktet Scilla, och där finns totalt ett tiotal arter, "sparrisväxter" varav de flesta kommer från trakterna runt Turkiet.
Men! rysk blåstjärna är alltså ingen Scilla. Kom ihåg detta nu!
Ulla suckar och vill inte har mera lektion, säger hon när jag berättar om allt det här under en fikapaus i trädgården. "Vill jag säga scilla om alltihop, så gör jag, även i fortsättningen"!
Nåväl. Lite så är det att många av de här arterna nu sprider sig i vårt land också utanför trädgårdar och planteringar; de håller på att försvenskas och några generationer framåt i tiden kommer de säkert att bli helt accepterade som "inhemska" arter, blivit integrerade helt enkelt. Det är så det brukar gå till.
Beståndet av rysk blåstjärna, Othocallis siberica, i vår trädgård besöks av mängder av honungsbin. De kan vara lite svåra att hitta i bilden, men de finns där.
Den här ryska blåstjärnan är ganska lätt att skilja från de andra. Den har en nickande d v s nedåtriktad blomma och den har blå ståndarknappar som ger ett blått pollen och man ser att honungsbinas pollensäckar blir alldeles blåfärgade därav.
Hör ni, nu när det är så himla vackert vill man ju verkligen inte för något i världen vara med om ett sånt där eländigt bakslag igen; den där "7:e vintern innan våren har satt sig", såsom Åke på fiket brukar säga. Men, trist nog, på söndag redan kan det bli snöblandat regn. Tvi vale, säger jag bara!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar