Arbetet med mina oljemålningar tar nästan all min tid. I ateljén står verken utplacerade här och där i väntan på nya drag och idéeer. Jag brinner mestadels av iver och lust men varvar allt emellanåt med suckar och ibland en aning av ångest. Den senare tar jag emellertid oftast, "vid behov", med mig hem till sängen, där den dyker upp alldeles oförhappandes och gör min sömn orolig ända in på småtimmarna.
Jag har nog inte berättat, att jag fick ett nytt öga i fredags, då blev nämligen även mitt högeröga opererat för grå starr. Nu har jag två nya, friska ögon och jag ser numera som en falk! Det är verkligen fantastiskt att man idag kan åtgärda sådant som för bara några decennier sedan gjorde gammelfolk gråögda och på sikt blinda och jag tänker därvid mest på Monet, min konstnärsbroder, som har gett mig så mycket inspiration. Tänk om han hade fått uppleva detta! Hur hade det då gått med konsten mot slutet av hans liv, när han var nästan blind. Hade hans unika och idag så upphöjda färgrevolution helt kommit av sig, kan tänka?
Jag klippte hösthallonen idag, linkade av och an som en anka på skräpfoten men blev färdig till slut. Det var de idag döda tvåårskotten som skulle bort samt att jag gjorde en toppklippning av de nästan tre meter höga fjolårsskotten. När det kommer till hösthallon brukar man rekommendera att även dessa, som alltså gav frukt i höstas, skall skäras bort, men jag brukar ändå spara dem för att få en liten extra sommarskörd innan nyskotten växer upp och ger den stora höstskörden.
Kokong av hallonglasvinge.
Långt ner på stammen till flera av dessa fann jag galler som jag klassifícerar som kokonger av fjärilen hallonglasvinge, Pennisetia hylaeiformis. Imagon till arten har jag sett åtskilliga av varje sommar.
Hallonglasvinge i vårt hallonland. Foto från tidigare.
Sen gick jag bort till apeln där mina mistlar frodas och tillväxer, också i antal (Det tar några år innan de blir upptäckta).
En mycket liten fluga suger nektar ur en honblomma på misteln.
Jag har tidigare noterat att det ofta är gott om olika arter av små flugor på de minimala mistelblommorna. De är definitivt där av nektaranledning. Nu har jag en fundering på om det möjligen kan vara så att misteln därvid får hjälp med polineringen.
Kanske bör jag kolla upp detta.
Här är en annan art av tvåvinge som jag ofta ser i misteln hemmavid. Den och ytterligare fler arter. Foto från 2022.
Det är väldigt mycket nu, både ute och inne och jag hinner aldrig med allt. Men jag vill inte kalla det stress. Våren är värd så mycket mer än så.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar