En kompakt, brun och långnäbbad fågel kommer på snabb flykt rakt emot mig över bilen mitt i centrala Ödeshög. Den kastar sig in på Tingshusgatan mellan ateljén och grannens och försvinner bort mellan husen när jag parkerar. Det är en morkulla.
Morkulla på villovägar
Den har hamnat rent på villovägar. I skogen där den egentligen hör hemma finns inget att hämta just nu; skogskärren är frusna, vattensamlingarna isbelagda och myllan med daggmask är snötäckt och tjälbunden. Bistra tider råder för morkullor och hunger tvingar dem ut på farliga ofärdsresor.
Under den gångna natten var det minus tolv grader i skogsbygden fick jag just veta av Ann-Charlotte och en förändring mot något mildare finns inte i sikte.
Nu är det inte lätt att vara morkulla.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar