Jag åker norrut över slätten för att hämta beställda oljefärger i Motala. Landskapet börjar skifta i gulgrönt mest beroende på alla sälgar som står i full blom, men lövsprickningen är heller inte långt borta. Jag ser idag hur kastanjernas knoppar är svullna och kletiga och minsann om jag inte med blott ett uns av fantasi kan ana en svag grön lyster hos några tidiga björkar.
Vårbruket är alltså i full gång precis överallt. Det är sådd, gödning och vältning som gäller och jordbrukarna vill helst vara klara med det mesta den här veckan eftersom regn väntas till helgen. Då kan det bli goda förutsättningar för grodd och växt.
Jag tänker att jag på hemvägen kör in över Dags mosse. Det visar sig bli perfekt. På kanten mot Kälkestad gård, vid Lundells numera helsunkiga gamla potatislager, jagar en pilgrimsfalk. Den är lite grå på frambröstet och jag upplever den som ganska stor, så min slutsats blir att detta är en hona. Det blir tredje gången under våren hittills som jag har haft lyckan att möta pilgrimsfalk i eget landskap.
Det är svårgripbart och stort! Det vet jag som har hela historien med i bagaget.
Honan jagar trastar och snurrar runt i snäva cirklar och dyker ett par tre gånger och jag kan tänka mig att hon får ett par extra G-krafter i knoppen men sånt är ju pilgrimsfalkar helt anpassade till.
Jag sitter i bilen och skissar på några olika moment i pilgrimsfalkens jakt medan den pågår. Det är spännande.
Jakten varar någon minut sen försvinner falken bakom trädridån norrut mot Holmen, utan byte. Sen dröjer det ytterligare en halv minut innan den kringspridda och skräckslagna flocken av björktrastar och taltrastar vågar ta sig luft under vingarna, men då är hon redan lång borta.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar