Södra Ombergs backar ligger i starkt och direkt solljus, men snön smälter ändå långsamt i de branta sluttningarna.
Även om natten varit mycket kall igen kunde jag gott tänka mig att finna en tidig videfuks i det gamla restaurerade grustaget under berget; det har ju hänt förr att jag sett videfuks i tidig april när frosten ännu ligger svår och förra året noterades också arten av vännen Janne Peterson. Idag blev det åter en liten längtans resa.
Vid grustaget kunde jag inte vandra omkring med foten, så jag stod nedanför i snö till fotknölarna och spanade med kikaren uppåt genom soldallret. Inga videfuksar fanns att se, men en tidig humla surrade omkring däruppe och en födosökande rödhake höll till i högar av nyröjda buskar och småträd, så jag tänker återkomma tillsammans med vårvärmen för nya försök.
Jag stannade istället till vid den fina bokskogen innan Höje äng och gjorde en akvarellstudie. Med illa dold längtan kallar jag den för:
I brist på blåsippor.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar