Ett par kvällar, i disigt, småduggigt och gråkallt väder har jag tagit min tillflykt till Omberg. Där har jag vandrat en eller ett par timmar i skön ensamhet med mina tankar.
Trastången har ekat i skogen och jag har vandrat på delvis nya stigar under bok och gran och fått själaro med vackra och spännande upplevelser.
En dunkel stig på ett fuktigt Omberg.
Sen har jag åkt hem igen till Ulla, vederkvickt till lungor, hjärta och hjärna.
Så gudomligt skönt!
Gullpudran är allmän på fuktstråken i den grova skogen
Skogsbingel - här en klon med bara hanplantor - är en karaktärsväxt på Omberg.
Skogsbräsman är på gång. En sällsynt och oansenlig varelse för den som inte vet bättre.
Sårläkan växer gärna längs skogstigarna på Omberg.
Jag finner också ett par rosetter av orkidén Sankt Persnycklar på en för mig tidigare okänd lokal på berget. Gott! (Se senare tillägg nedan.)
Senare tillägg. Ju mer jag studerar fotot av orkidén desto tveksammare blir jag på min artbestämning. Den är oerhört konstrastrikt och mörkt färgad i fläckarna, vilket S:t Persnycklar är ibland men samtidigt ser jag inte alls vågmönstret på bladytan som är så typiskt för den.
Jag ändrar mig alltså och säger att det här är ett annorlunda kontrastrikt färgat exemplar av fläcknycklar, Dactylorhiza maculata och säkerligen varianten skogsnycklar, D. m. fuchsii som är allmän på Omberg. Den har jag sett mängder av men aldrig tidigare med så kraftiga fläckar.
Man gör sina misstag ibland.
Svarthättans sång är ny för veckan. Den sjunger nog vackrast av alla våra sångare, tycker jag. Men den tystnar snabbt när mörkret lägrar sig men triggas till sång vid min passage.
Kölsniglar kryper överallt i fukten längs stigen. Den här heter gråsvart kölsnigel och är en art att vara rädd om.
En majbagge som gör skäl för sitt namn. Här inne i skogen är de mycket ovanligare och uppenbarligen också mycket senare. En hona klar för äggläggning.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar