Under vår exkursion i temat Ombergs storgräs passade Lars och jag också på att besöka en undangömd plats på Omberg idag, vi smög nämligen fram till drakblommans egen lilla vrå, alldeles ovanför störtriskens stup högt ovan Vätterns vatten.
Blommande drakblomma vid Kråkeryd sommaren 2014.
Historien om drakblomma i Östergötland är i korthet den att Bert-Inge Nyström med sonen Bengt under letande längs Vätterbranterna i Ödeshögs kommun år 1970 återfann den oerhört sällsynta drakblomman vid Kråkeryd. Den hade då varit bortglömd under lång tid och många botaniker inte minst den numera bortgångne botanikern Lars-Åke Gustavsson hade ägnat många år åt envist men resultatlöst sökande.
Länk till ett besök hos drakblommorna vid Kråkeryd
En annan enveten sökare efter natur är biologen Hasse Sandberg, numera verksam framför allt i Sörmland. Under en kanotfärd på Vättern under 1980-talet spanade han i kikaren in blommande drakblomma i Ombergs branter, men lyckades aldrig återfinna den från landsidan.
Först senare, på 2010-talet återfanns arten blommande nära Oxbåset på Omberg av naturguiden Olof Rosenqvist. Ett mycket efterlängtat fynd.
Till den plasen nära Oxbåset tog vi oss idag, Lars och jag, längs en slingrande stig genom snår och stenskravel ovanför branta stup. Väl framme överraskades vi av att vildsvinnen tyvärr hunnit dit före oss under våren. De hade bökat upp en del av den platå som är drakblommornas eget viste. Ledsamt är detta men blir kanske naturligt accepterat på sikt att vildsvinen alltmer frekvent tar för sig av både det ena och andra på berget, drakblommor och Sankt Persnycklar är nutida exempel och man känner att fenomenet nog är här för att bli långsiktigt trots den ambition som tidigare fanns, att hålla Omberg "grisfritt".
En triangel av öppen brant mitt i busk- och träd-skiktet markerar platsen. Väldigt lokalt finner man här en mycket rik torrängsflora bestående av bland annat drakblomma, färgmåra, blodnäva, säfferot, getrams, lundtrav, harmynta, kungsmynta, vippärt, stenfrö, gullviva och oxbär.
Säfferot.
Vippärt.
Drakblomma. Om en dryg månad står den här sköna och rara växten i full blom. Då kommer jag att vara där igen.
Uppe vid vägen igen, där jag dokumenterar grusslokens först brodd på en klippkant, kan jag inte låta bli att njuta av den förföriskt vackra glansnävans rubinröda blomma lysande skönt ur skuggan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar