.
En död näbbmus ligger på grusvägen på Omberg. Det måste ha varit maximal otur för den att råka bli överkörd av en av de fåtaliga bilar som passerar just här. Livets olyckliga slump kan tyckas.
- Jag tror det är en vattennäbbmus, säger jag till Ulla, vilket känns lite udda eftersom endast ett mycket smått fuktigt dike löper längs vägrenen i det annars ganska torra området.
Vattennäbbmöss har jag träffat på flera gånger i Tåkerns vattenrike där de känns mera hemma, så visst är jag lite undrande över min snabba artbestämning. Den får jag också äta upp senare kommer det att visa sig.
Vattennäbbmusen är konstrastrik med mörk, nästan svart ovansida och en markerad gräns till den vita undersidan. Det är detta som är grund till min artbestämning på plats, eftersom jag tycker den är färgad just så i det skarpa solljuset. Men, som tur är tar jag ett fotografi av liket.
(Det där att många vattendjur och vattenfåglar och de flesta fiskar har ljus till vit undersida och mörk ovansida såsom vattennäbbmusen, är en anpassing just till vattenlivet. Sedd underifrån gör den vita buken djuret nästan osynligt mot himlen och sedd ovanifrån blir den mörka ovansidan på samma sätt svår att upptäcka mot den mörka sjön för fiender och predatorer).
Jag har redigerat fotot, taget bort det utpressade tarmpaketet och diverse blodrester för att inte utmana några känsliga sinnen.
När jag jobbar med bildbearbetningen i förstorat läge ser jag att vattennäbbmusens typiskt höga "simsvans" saknas på den här individen och förstår att det är en vanlig näbbmus, Sorex araneus, jag har framför mig, en vanlig art och här i sitt rätta element. Och inte tycker jag heller längre att den är utmanande tecknad. Skönt med lite ordning på naturen alltså.
Sex arter av näbbmöss har vi i vårt land. De är alla insektsätare med mycket hög ämnesomsättning och stor hjärna, närmare släkt med igelkottar än husmöss.
Tre arter är allmänna - vanlig näbbmus, dvärgnäbbmus och vattennäbbmus
Två är mycket ovanliga - mindre dvärgnäbbmus och taiganäbbmus
Tillkommer lappnäbbmus som finns oregelbundet och tämligen ovanligt i nordliga skogar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar