Idag är en dag med sommarkänsla. Luften är visserligen lite frisk, men solen värmer i lä.
Vi har sått och planterat det som går att göra i pallkragar och i krukor. Kvar är gurkor bl a, ampelgurkor som vännen Eva i Väderstad införskaffade frön av åt mig och nu måste jag ju bara berätta varför det blev just dessa exklusiva. Jo, de heter "Gunnar" och är s k jungfrueliga F1:or. En sant god anledning, menar jag.!
Det finns mer av arbete i trädgården. Gräsklippningen är här men när klipparen ska startas vägrar den lyda order. Vajrar till gas och självgång strejkar dessutom och detta trots en dyr insats förra sommaren. När jag drar i startsnöret allt vad jag orkar händer inte något alls. En halvtimmes plågande av axlar och rygg får mig att känna att nu är det nog!
Så, på plats i tid och rum bestäms om en robot, det är dags också för mig att till sist erkänna sin begränsning och gräset vid Stugan finns ju alltid kvar i rikligt omfång för motionens skull.
Boulebanan får sig också en rejäl omgång. Det sitter fint till sommarkvällarna med goda grannar.
Det blev blancherad gös idag, inköpt hos Jonny och när jag stod där i köket och preparerade äggvinssås med persilja, citron och lite mynta till, knackade Ulla bestämt på rutan. Gunnar ropade hon. Kom, skynda dig!
Jag har nog aldrig sett en glada så nära och så fint, menade Ulla. Hemma är verkligen bäst!
Så åt vi den där gösen jag berättade om, ute på altanen, en liten stund därpå. Jag som har svaga öron tyckte mig ändå plötsligt höra avlägsna tornseglarskrin från skyn, vilket Ulla som alltså hör som man ska, stämde in i hundraprocentigt.
Du finner inga tornseglare i bilden ovan. Det gjorde inte vi heller, men vi hörde.
Vi hörde dem men hur vi än spanade såg vi dem aldrig. De måste ha varit oerhört högt upp i den blåmelerade himlen.
Men ibland kan sånt räcka för att ge en härlig sommarkänsla, allt medan ärtsångaren skakar sitt röstorgan ur oxbärshäcken och prognoserna talar om väderbakslag redan imorgon.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar