Blommor kan vara magnifika i storlek, form, färg och doft, eller ytterst små och oansenliga: Var och en optimerar alltid möjligheterna utifrån sina egna behov och bryr sig inte alls om människans preferenser och tyckanden.
Många gånger är det emellertid extra spännande att spana efter det där lilla blyga, mer än att lite halvslappt bara njuta av det som är pråligt. Men detta kanske mera är nördarnas synsätt och förklaring.
Nåväl. Vid en av de mest frekventerade turistplatserna på Omberg, vid Ellen Keys Strands rastplats med storartad utsikt över Hästholmaviken och Vättern mot söder och alldeles under Ombergs branter, stannar hundratusen besökare varje år för att njuta av landskapet och ta en fika.
Platsen jag avser är markerad med ett rött kryss. Hoppas att du känner igen dig.
Då och då under våren händer det att de får se mig och eventuellt någon medföljare krypa omkring där bland borden på grässlänten eller liggande på magen med näsan ända ner i myllan spanande efter någonting. Men vad? har många undrat.
Jo förstår ni. Just här i den hårt tilltrampade och kortvuxna örtsvålen, utsatt för ständigt slitage och svår torka växer en liten sällsynt växt som heter vårvicker, Vicia lathyroides. Den är en minivarelse som man verkligen måste söka efter med lupp för att upptäcka, några centimeter hög blott och med en violett liten blomma på en halv centimeters längd.
Vårvicker i förstoring. Se hur luden den är för att klara torka och kyla.
Vårvickern är som sagt en sällsynthet i Sveriges inland men mera allmän längs våra sydliga kuster. Den hör helt enkelt hemma i kortbetade kuststrandängar men har blivit kvar som relikt på några platser efter inlandsisepoken för flera tusen år sedan. Visst är väl sådant spännande och värt att ligga på magen för.
Nästa gång du har vägarna förbi platsen kan du ju försöka finna på den lilla nättheten. Men du måste passa på nu under våren för när sommaren kommer har den redan gått över i frö och torkat bort.
Hör av dig om du lyckas.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar