Innan jag klipper gräset både hemma och vid Stugan och även innan jag sätter mig att betala alla räkningar hinner jag med att träffa Lars för en sväng upp till Omberg.
Det blir Ostmossen på östra sidan av berget som lockar oss denna sköna sommardag och vi börjar som vanan bjuder med kaffe och äggmacka medan rosenfinken, årets första för oss, sjunger ur en nygrönskad ek, också det som vanan bjuder.
Den fina rosenfinken sjunger för oss ur en ek, hallonröd om huvud och bröst fyller den gläntan med busvisslingar precis som han brukar under våra besök här även alla tidigare försomrar.
Sen vandrar vi ut under Ombergs sluttning till höger om den gamla racerbanan, i betet där endast vildsvinen huserat det senaste året, där gullvivor i alla nyanser och ungefär trehundra Sankt Pers nycklar blommar tillsammans med de första klasefibblorna i en ljusgul sky av lundstarr.
En ljusgul variant av gullviva
Normalfärgade och mörka varianter av gullviva.
Sankt Pers nycklar blommar flitigt i fållan till höger om vägen. Lars har nyss räknat till minst 300 exemplar.
Ovanför området har granskogen huggits bort under vintern och nu hoppas vi på en utvidgning av betet även till denna yta. Det skulle bli förnämligt!
Vi vandrar omkring och räknar gullvivefjärilar på båda sidor om vägen. Sammmanlagt ser vi minst ett tiotal. Jag noterar även en parning och menar att det ser stabilt ut med populationen, som ändå är att betraka som mycket utsatt genom sin väldiga begränsning arealmässigt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar