Det har varit en riktigt kall vecka med friska nordliga vindar. Skurar av regn och hagel har vandrat över landskapet i form av vida och milshöga bymoln med kjolarna släpande under sig.
Svalor, gökar, tornseglare, sångare och andra tropiflyttare har stannat upp söder om Östersjön under sin återvändsresa. Dem saknar jag.
Värsta vädret - igår.
Under tiden av kyla har jag tröstat mig med att jag sällan upplevt en så ren och frisk luft. Kristallklart och krispigt har jag kunnat se nästan in i evigheten, tänker jag, och har vädrat Coronahotade lungor med själva Arctis borealis som ett rent livselixir.
Trettiosex mm nederbörd har fallit över min lilla nyanlagda trädgårdsäng dessutom, inte fint som snus hela tiden, utan även piskande, dunkande men efterlängtat.
Det är verkligen en ytterst påtaglig skillnad idag mot igår.
Idag blev det plötsligt lite varmare. Vi har en vecka framför oss, sa meteorologen igår, med allt blidare väder. Sol, stigande temperatur och måttliga vindar förestår. Sommaren är på gång.
Åh så efterlängtat konstaterar Ulla och jag ger oss iväg på en Ombergspromenad i femton graders värme, det är skillnad det mot de åtta igår och vår vandring blir därför efterlängtat behaglig.
Vi finner årets första midsommarblomster i den varmaste sydsluttningen. Ofta är denna överblommad till midsommar i min hembygd och jag har hört folk undra över om det inte är dags för ett namnbyte därmed. Men vad man då glömmer är att Sverige är ett mycket avlångt land och lagom till festen blommar arten, som även kallas skogsnäva, prunkande och mycket rikligt i Norrländska ängen och skogsbackar och där, min vänner, är den dessutom vackrare än nere hos oss i söder, tycker jag, med en mycket vidare färgmässig variation, allt från vitt till purpur.
Vid dikeskanten vid Höje finner jag hobbar av redan höga exemplar av luktvicker. Åh, det känns länge sedan, tänker jag, och minns alla sydlänta backar i Ombergsbygden för några decennier sedan. På 80-talet färgade luktvickern verkligen mitt landskap. Vad som hände därefter vet jag inte, bestånden bara tynade bort och försvann efterhand.
Nu ser jag fram emot en efterlängtad återuppståndelse.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar