Svenska huset, Souidiko Spiti, ligger högt och centralt i den nyare delen av den vita staden Kavalla som klättrar på kustbergen över ett idag stilla Medelhav med ön Thassos som höjer sig ur horisontens dis i bakgrunden.
Jag sitter på muren i trädgårdens skugga under en stor pinjetall och skissar utsikten mot sydväst. Detta är bara början. På något sätt måste man komma igång. Här arbetas det nämligen. Överallt i husets vrår pågår skapande verksamhet, som smittar.
Men jag känner redan att i fortsättningen orkar jag inte, det är fortfarande trettio grader varmt, skriva en fullödig dagbok. Det får bli små nedslag här och där.
Turkduvorna tutar. Jag spanar ner över trädgårdens nedre del och min blick fastnar vid vinrankans långa spaljé där blåsvarta druvor hänger fullmogna.
Nu är jag där. Jag viker upp ett nytt blad ur mitt skissblock; tecknar, målar och äter solvarma druvor, allt på samma gång; simultankapaciteten är på topp.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar