Jag är skyldig er läsare en redovisning ytterligare. Den handlar om den heldag med guidning i staden Kavalla som intendenten Eleni ordnade för oss, Svenska husets gäster, den 12 september. Det blev en fem timmar lång promenad genom stadens sevärdheter och historia.
Mycket lärde vi oss, en del fastnade även, men det mesta kommer jag att bespara er till förmån för egna kommande besök, så här meddelar jag endast en liten sammanfattning av några av de många rika nedslagen.
Då jag första veckan rundade udden på halvön där det "gamla Kavalla" med borgen och stadsmuren ligger för ett badbesök vid klipporna längst ut, trodde jag att det där långsträckta rosa huset med höga skorstenar som balanserade på det höga murverket och hade galler för fönstren, var staden Kavallas fängelse.
Mera fel än så kunde jag emellertid inte ha.
Imaret - så heter huset och dess historia är lång och brokig.
Idag är huset ett lyxigt hotell med hårda besöksrestriktioner, vilket innebär att man inte kan klampa in där som objuden gäst. Det är öppet endast för betalande gäster, rika gäster - filmstjärnor och modeskapare - ett kändishotell med andra ord och stängt för den stora massan.
Innanför de höga murarna ska man man kunna leva ett lyxliv i sviter av oåtkomlighet och barn är helt förbjudna(!).
Vi fick som hedersgäster en exklusiv inblick i hela etablissemanget och en intressant tur tillbaka i husets historia.
De bärande pelarna är i arabisk stil, d v s fyrkantiga. Kryddträdgården till vänster.
Huset byggdes under muslimsk era på 1800-talet. Det var en skola för gossar, ynglingar och män; en läroanstalt med koranen som lärobok i traditionell stil.
Mästaren och initiativtagaren var en berömd Muhammed Ali (inte boxaren) och jag kommer att återkomma till honom nedan.
Här har många fötter slitit på den vita marmorn.
I huset Imaret levde utvalda pojkar sitt liv i religiös avskildhet från världen i övrigt under sin uppväxt. Man odlade grönaker och kryddor, bakade bröd och lagade maten själv och man lärde sig utantill Koranens innehåll.
Skoputsningsattiraljer.
Huset idag är fullt av artefakter från dåtiden. Degkaret och lerugnarna från brödbaket finns kvar liksom oljelamporma utanför varje port, skoputsarlådan, biblioteket bakom glasdörrar, vackra träskåp, ornamenterade vägar och tak, tvättinrättning, kopparkärl samt den muslimska takspirans liggande halvmåne i flera storlekar, vilka idag dock står undanställda i ett hörn i den numera gudligt nedmonterade inre moskén.
I och med Balkans frigörelse i början av 1900-talet kom Imaret att först bli en flyktingförläggning för muslimska familjer som sökte sig en tillflykt undan fördrivning österut, men huskomplexet utvecklades efterhand alltmer till en "fristad" för människor som sökte sig undan nya krav från det framväxande västeuropeiska samhällsbygget i form av t ex militärtjänst och skatteplikt.
Belackarna menade att Imaret till slut blev ett hus fullt av tiggare och samhällssvikare, varför kapitlet avslutades med att alla kördes på porten under 1950-talet varefter huset snabbt förföll innan restaurering igångsattes och byggnaden återupprättades till det exklusiva hotell det är idag.
Muhammed Ali, född i slutet av 1700-talet, var initiativtagaren till bygget av Imaret. Han var en muslimsk andlig företrädare och även profan person med stor tolerans även mot andra religiösa grupper. Sålunda fanns det i det dåvarande Ottomanska rikets Kavalla stora grupper av både judar och kristna som var väl integrerade i samhället. Något som dessvärre, vad gäller judarnas del, brutalt avslutades under andra världskriget med deportation och avrättning i koncentrationsläger, som följd av nazibulgarisk överhöghet i området.
Interiör från Semanlik - d v s männens avdelning i det könsseparerade huset, där Muhammed Ali föddes.
Interiör från Harem - d v s kvinnornas avdelning i huset.
Muhammed Ali föddes i Kavalla och hans födelsehus finns kvar, bevarat något så när som det var, idag ett museum som besöks framför allt av många muslimska turister från hela arabvärlden, eftersom Muhammed Ali betraktas om en mycket framstående muslimsk företrädare av profetkaraktär.
Födelsehuset är ett hus fyllt av dåtidens moderniteter. Där fanns rinnande vatten, områdets första inomhustoalett och till och med en "horisontell mathiss". (min egen beskrivning)
Därmed blev också en släkting till Muhammed Ali installerad som Egyptens första kung, vars ätt sedan i rakt nedstigande led satt på tronen ända fram till Kung Farouks abdikering 1952.
Efter guidningen i dessa båda hus vandrar vi som en vuxen skolklass vidare i det gamla Kavalla nerför backarna mot den moderna staden.
Just där står akvedukten och under densamma leder den gamla bysantinska vägen mot Konstantinopel iväg.
Den vackra och pampiga akvedukten är inte så lång, ca trehundra meter, men den anslöt förr i tiden uppströms till en flod som via kanaler och broar ledde frisk och svalt källvatten hela vägen till staden från de avlägsna bergen .
Vår guide berättar att akvedukten som den ser ut idag är ottomansk men att den är byggd på två tidigare kulturers fundament: bysantisk och grekisk/romersk.
Tegelvarven i grunden är tecken som visar på detta berättar Ioannis.
Nära akvedukten ligger en stor kyrka med en mäktig mosaik som visar Aposteln Paulus besök, varvid han döpte kvinnan Lydia i den näraliggande gamla staden Filippi till den första kristnade europén.
Som vanligt i dessa trakter är kyrkan en omgjord moské. Insignerna för det muslimska är bortplockade och ersatta av kristna attribut, även minareten, det är så det går till, men, säger guiden, då ska man också veta att moskén i sin tur har byggts uppe på en bysantisk kyrka. Återigen, det är så det går till.
Fram till före andra världskriget var Kavalla centrum för europeisk tobaksodling och handel med tobak. Det var stort i staden; det var väldigt stort. Landskapet runt Kavalla var en enda vidsträckt tobaksodling och stadskärnan var full av tobakshus, d v s stora luftiga och höga stenhus där tobaken torkades förädlades och såldes.
Alla i befolkningen var delaktiga i processen, muslimska folkgrupper odlade tobaken, de kristna förädlade produkten och den judiska befolkningen tog hand om den affärsmässiga delen.
Svenska Tobaksbolaget var naturligtvis på plats. I stort sett all tobak till svenska cigaretter och snus inhandlades i Kavalla.
Så stort var det hela att man byggde ett svenskt hus här 1936, ett kontors-, boende- och representationshus i "funkig" Corbusier-stil på höjderna i den framväxande moderna staden.
Och mina vänner, det är i detta hus jag har bott i två veckor. Det är nämligen just detta hus som är Svenska Athéninstitutet gästhem för forskare och kulturarbetare i Kavalla.
Det är nämligen så att tobaksmarknaden ändrades radikalt efter andra världskriget. Kavalla som tobaksmetropol dog fullständigt. Den amerikanska Virginiatobaken tog över marknaden till hundra procent.
En vackert renoverad "tobakslada" i centrala Kavalla, exteriör.
Vår guide Ioannis informerar oss om tobakens historia i Kavalla inne i en ombyggd "tobakslada" - numera en vacker affärsgalleria.
Allt som var uppbyggt kring tobak förändrades därmed. Svenska tobakshuset blev alltså ett gästhem för kulturarbetare istället för en svensk inköpscentral av tobak (vilket lyft!).
De gamla "tobaksladorna" som hade dominerat Kavallas stadsbild revs eller byggdes om till hyreshus och gallerior.
Jordbruket måste börja fokusera på andra grödor än tobak, och en notering som jag härmed gör men ändå inte kan säga vara helt underbyggd är, att nästan alla de stora arealer med olivträd som finns i landskapet runt staden verkar vara unga. Detta är en jämförelse som slog mig efter vårt besök på ön Tahssos, där nästan alla olivodlingarna syntes vara väldigt gamla med knotiga olivträd av flera meters omkrets. Inget sådant såg jag runt staden Kavalla.
Tack Ioannis för en lärande upplevelse och tack Eleni för intitiativet!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar