Att inta ett berg.
Det ligger rakt över oss då man vänder ansiktet mot norr - berget - med ett nattetid illuminerat stort kors på krönet och ett litet kapell halvvägs dit. Det är en utmaning. Jag vill dit, den svåra vägen längs stigen rakt upp, och Jan-Eric vill följa med.
Vädret är perfekt för ändamålet. Vi köper varsin vattenflaska och lite snacks i butiken och påbörjar vandringen i makligt men uthålligt tempo.
En handfull sötmandlar får vi med oss av mannen vid vägen. Sen börjar stigningen. Upp till kapellet ligger en nyanlagd och lättgången skiffrad gångväg för våra fötter.
Kapellet i vitt med gröna plåtdetaljer och fönstersmygar är stängt så vi fortsätter.
Stigen som går vidare mot toppen är inte längre så frekventerad konstaterar vi. Den är i och för sig trapplagd med tillhuggna stenar men svårt igenväxt med rispigt blodiga vader som följd. Men om nu ett kors kan locka och hägra gäller det åtminstone just nu, så vi stretar idogt vidare med små pust- och drickapauser instoppade då och då.
Träd av vild pistagemandel, terebint.
Vi gjorde det och målet känns skönt.
Uppe vid korset finns en liten paviljong. Två unga grabbar som tagit bakvägen upp med mountainbike rastar där tillsammans med en man ur brandförsvaret som i uniform och kängor på och med kortvågsradio och kikarspaning håller ständig koll på sluttningarna efter eventuell rök från hotande skogsbrand.
Utsikten över bukten är imponerande och luften sval och något tunnandad.
Vi spanar efter vårt hus men konstaterar att det i takmyllret där nere verkar vara stört omöjligt att finna på.
Nervägen tar vi åt andra hållet via en slingrande och lättgången grusväg som i och för sig blir mycket längre men för tillfället lockar oss mycket mera.
Trädnäktergal
Hur kunde jag glömma min kikare. Jag är arg och jag skäms. Gott om fåglar har det ju inte varit hittills, mera bebyggelse om jag så säger, så nu går jag här genom en vackert grön buskvegetation med mängder av småfåglar runt omkring och så är jag obeväpnad. Otroligt
Jag känner att jag måste hit upp igen. Det måste bara bli så.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar