10 september - Resan till Kavalla 5

.
I lördags, det var den första morgonen här i Kavalla, besökte jag tillsammans med andra nyanlända gäster marknaden, Agora, som ligger endast en liten bit norrut i staden, i närheten av hamnen där färjorna till ön Thassos utgår.
Som alltid blir man betagen av tillfället och miljön och kan inte låta bli att handla, vilket ju också är meningen.

I hemvägens svåra motlut kånkade jag hem minst tio kilo frukt och grönt för kommande behov: tomater, aubergine, persilja, morötter, nektariner, fikon, potatis, bönor, oliver, nötter, vindruvor, linser och paprikor av olika färg och styrka.
Vindruvorna ja, de dominerar verkligen marknaden just och verkar finnas i hundratals kvalitéer, färger och smaker. Och så billiga sen.

Skålar med vindruvor står numera överallt i huset. 
- Varsågod! berättar små handskrivna lappar.

Nu har jag ätit linssoppa i tre dagar vilken har blivit allt mustigare efterhand som jag fyllt på med nya ingredienser. Den har smakat verkligt gott tillsammans med brutna bitar av bröd från bagaren en sidogata bort, med några blandade oliver till och ibland en sval grekisk Fix-öl, men visst har jag börjat fundera på alternativ.

Under promenaden igår råkade jag på en riktig fiskaffär. I isiga lådor låg mängder av främmande fiskar och en del mera bekanta (norsk fjordlax till exempel - den dyraste i butikens sortiment - hade "simmat" ända hit).

- Nu gäller det att passa på, tänker jag, och handlar färska, d v s okokta räkor och två hajfiléer. Ikväll blir det fest!

*

Nu är det nästan afton, klockan är nitton slagen, och innan det börjar bli mörkt, vill jag vara igång och därmed är jag tidigast av alla i huset och "äger" köket.

Jag börjar med olivoljan, en halv buljongtärning ur det gemensamma förrådet och ett par nypor lånat havssalt samt duttar med chilipulver och lägger därefter i allt grönt, gult och rött, som får fräsa till brynad och mjuknad. 

Under tiden skalar jag räkorna, som sen får hänga med i sista svängen ner i stekpannan, där de vitnar och kröker sig.
Såsen tjocknar naturligt av sig självt och blir så där läckert rödfärgad.

Jag lägger allt detta på ett fat så länge medan jag pytsar i ny olivolja och lägger ner hajfiléerna.
Jag ser att det växer en vacker buske rosmarin utanför köksfönstret och spetar ut barfota i det vassa gårdsgruset för att hämta in några kvistar till fisken. Det är det värt.

När broskbenet precis har börjat lossna är fisken klar, inte en sekund längre, och därefter är anrättningen lockande färdig.

Jag gör i ordning en bricka, tar med en flaska nyinköpt, svalt vitt vin av lokal karaktär och går ut på altanen. Jag är alldeles ensam därute ikväll, tills vidare. 
Ännu är det sparljust från himlen men solen har försvunnit bakom bergen. Medan jag njuter oändligt sakta mörknar kvällen och lamporna tänds så småningom i arbetsrummet på övervåningen.

Då är jag ännu kvar. Det är en långsam fest i temporär avskildhet.