Det var det där med vernissagen tisdagen den 17 september. Åtminstone min dotter Hanna undrar varför jag aldrig följde upp den med ett litet skriveri i min blogg.
Ergo - här kommer det Hanna.
Det var ju alltså på det viset att intendenten Eleni ville att jag skulle ta hand om en gästkväll. Eftersom jag redan gjort tämligen många små reportageteckningar bestämde jag mig för att göra en utställning av materialet istället för att konstla till det.
Kl 19 bjöds det in till vernissage i Svenska husets vackra bibliotek. Alla närvarande gäster samt personal anslöt, jag vände på skärmarna och presenterade mitt målade material som jag slitit med hela förmiddagen, jag klippte nämligen till egenhändiga paspartouer till samtliga målningar, och med det var utställningen och festen igång.
Jag berättade om mig själv, mitt liv i korta drag och framför allt om mitt konstskapande. Tålmodigt lyssnade alla gästerna men svettig av yttre värme och anspänning blev jag, och blev till sist tvungen att byta om till t-shirt.
Sedan gick vi in i detalj och diskuterade akvarellerna varefter kvällen avslutades ute på altanen med knytkalas i form av goda anrättningar och gott om vin. En trevlig afton helt enkelt.
Inlägg
Tack pappa, det var härligt att få se resultatet. Och det gläder mig att födelsedagströjan fick vara på åtminstone en liten stund. Puss!
SvaraRaderaTack själv Hanna,
SvaraRaderaTyvärr har den tidigare snövita t-shirten fått svårartade fläckar, av kanelpulver faktiskt då jag slet upp en burk sista dagen i Kavalla, och är nu förpassad till 2:a-sortering.
Inte trodde jag att kanel skulle sätta sig så att det inte går bort i tvätt. Nu vet man det också.
kram från pappa