29 mars - Att vältra sig i färg och doft

Att ligga på mage framför det blåa blomsterhavet på Omberg dessa vårdagar, måste vara den vackraste av stunder som finns att få. Jag fotograferar flitig med min mobil, närbilder och helheter, men jag vet att det är lika omöjligt, i dag som tidigare, att fånga lystern. Det går absolut inte! Jag brukar säga och det tror jag på, att det beror på mängden ultraviolett färg, som blommorna ger ifrån sig. Vi människor kan inte se den nyansen, men vi anar den ändå på något sätt och det lägger sig ett egendomligt skimmer överbacken. Blåsipporna är nästan självlysande, i verkligheten alltså, men knappast på foto.

Ett foto av blåsippor ger ingen rättvisa åt upplevelsen.

Först vältrar jag mig i det skinande blå och sen sätter jag mig strax därpå mitt i ett dofthav som vore jag i en parfymbutik.

Jag tar fram min skissbok och börjar teckna och färglägga med akvarell. Jag har en 70 cm hög, blommande liten tibastbuske framför mig och att få till den lysande karminrosa blomfärgen där, är nästan lika omöjlligt som blåsippornas blå färg.

Och doften från blommande tibast måste upplevas på plats. Den är så stark nämligen, att jag nästan dånar.