Jag presenterar härmed två vedsvampar från Omberg. Båda påträffade vi, Ulla och jag, under vandring längs Sjövägen i vackert väder mellan Persten och Örnslid, när inte mycket i övrigt, mer än våren själv, fanns att bekymra sig om. Vi var nästan helt ensamma på plats i paradiset, bara någon enstaka bil passerade i makligt tempo - än har ju inte blåsipporna slagit ut sin blå sky över backen - det blir värre så.
Här och där ligger brötar av fällda lövträd vid sidan av dikesrenen. Ingen ved tas ju ur berget i det här området; allt ska ligga kvar för den biologiska mångfaldens skull.
På en multnande stam av fågelbär, sötkörsbär, växer en lysande brandgul svamp. På håll tror jag först att där sitter årets första nässelfjäril, men som alltså visar sig vara en vackert lysande ticka istället. Nästan lika gott så, eller hur?
Arten är cinnoberticka, Trametes cinnabarinus, och hemma i ateljén läser jag om den i "Artfakta", att den är en allmän svamp som orsakar vitröta i redan liggande, relativt nyfällda lövträd, där också körsbär, Prunus, nämns. Den finns även i trivial skog och över hela vårt land.
På framför allt fällda almar och askar, dödade av almsjuka respektive askskottsjuka, växer på Omberg en gelésvamp som heter Svartöra, Araucarias mesenterica. Den kan nästan helt täcka veden med sina vitluddiga översidor och brunsvarta geléaktiga undersidor. Svartöra är en sydlig art, som förekommer mest i Skåne samt i ett bälte över just norra Götaland. På Omberg är den idag väldigt talrik. Eftersom den mest föredrar döda almar har den dukat bord i dessa tider, men man förväntar sig en stor nedgång av beståndet allt eftersom dessa försvinner.
Nästa gång du tar en promenad på berget, så passa på att spana efter dessa två fina vedsvampar. Lycka till och meddela mig gärna.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar