Jag sitter och skissar vid Väversundaviken, Tåkern, idag igen. Det går ju inte att låta bli, våren lockar så starkt med allt som förnyas för varje nytt dygn. När jag till exempel åkte hem från ateljén igår kväll hörde jag flockar av sädgäss passera under fullmånen över mitt huvud. Det är ingen rast ens nattetid och jag vill vara med hela tiden när det händer.
En skiss jag skulle kunna kalla - "En öppning mot Tåkern".
På hemvägen gör jag en kort avstickare in till den östra sidan av Dags mosse, där tallarna står gamla och höga i vitmosselagren, stannar för att lapa sol en stund vid vägkanten och när jag blir tvungen att gå in en bit passar jag samtidigt på att se mig omkring därinne.
Stora sjok av revlummer växer på Dags mosse här och där.
Skvattram, vår egen inhemska rhododenron-art finns på Dags mosse nära gränsen till sin västligaste utbredning i Europa. På andra sidan Vättern finns den endast ytterst sparsamt och saknas helt på Västkusten.
Blåbärsriset är väldigt noppat och avätet. Överallt ligger högar av älgskit och makade legor. Högen ovan vittnar möjligen om en aning av lös mage; för mycket av vårens färskaste brodd kanske, för mycket blåbärsknopp.
Så går det vidare...
Inlägg
Vacker skiss och det känns lite hoppfullt att våren kommer i allt det mörka. Fyller år på vårdagjämningen och då vaknar jag upp😊det är min dag verkligen så firar både våren och födelsedagen även om mamma så länge hon levde berättade om snöstormen den natten och att läkaren kom och tittade till oss kl 5 på morgonen igen och sa att han inte trott jag skulle överleva, vägde inte 2 kg ens, kanske hörde honom för det tänkte jag göra, barnmorskan skött om fint också.
SvaraRaderaIdag skiner solen men byiga isvindar som överraskar, läste att Stockholmsområdet skulle drabbas av dem.
Hoppas på mer värme och vårblommor, fint att se det gröna på dina foton.
Tack för din lilla berättelse Monica. Den värmer.
RaderaVi får ta våren som den är - bister och ohövlig när man gläds och hoppas som allra mest och helt underbar däremellan. Jag brukar trösta mig med att de obligatoriska bakslagen också ingår i den vår vi känner. Nu ser vi framåt mot grönska och värme. Tänk att man får vara med en gång till!
Gebbe