Det blir en kort färd upp till Omberg. Ett häftigt sug att måla blåsippor infinner sig nämligen när jag kommer till ateljén.
Att ligga på mage och försiktigt försöka sätta de små blå liven på pränt i skissboken är ett måste varje vår. Men marken är fuktig och kall, en tråkig vind river i fjolårslövet, kylan kryper på, färglådan kinkar och penslarna kärvar. Dessutom konstaterar jag att jag inte bär lämplig klädsel. Företaget blev alltför spontant den här gången.
Jag gör ändå några valhänta försök men slutar där. Nu är det är gjort; ett par ofullbordade skisser är allt som blir i boken Ja, ja, allt behöver ju inte bli perfekt. Det finns tid att återkomma. Och bofinken sjunger över mitt huvud.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar