Vi satt vid Pers Sten på Omberg runt kaffebordet och talade om mångahanda ting, såsom jag berättade igår. Kjell hade med sig en bok om hemskheter, avrättningar och tortyr och sånt och berättade med anledning av den om barns fascination och funderingar över dylikt. Vi kände igen det, både hos våra barn men också i oss själva och förde en diskussion om fenomenet.
Idag ligger en död kaja under en av lindarna i ateljéträdgården. Den var inte där igår, den måste ha dött i natt och trillat ner från det sociala sovträdet. Runt omkring den går andra kajor som om ingenting har hänt. De bryr sig inte ett dugg om sin döde artfrände utan småpillar i gräset alldeles intill efter något att äta.
Hos många arter, kanske de flesta, finns ett engagemang i död och hemskheter. Framför allt hos "mer intelligenta", sociala djur, är intresset och t o m sorgen inför sjukdom, olycka och död tydlig. Vem har inte sett filmerna om elefanter som samlas runt en död medlem i flocken och själv har jag många gånger noterat hur skator och kajor skränande bildar cirkel kring en olycksalig artfrände.
Man samlas runt den drabbade, både deltagande och nyfikna. Psykologerna förklarar det med att det är viktigt att uppleva hemskheter för att lära sig något av dem, förstå sammanhang mellan orsak och verkan liksom. Ibland handlar det också om att ta avsked. Detta har man uttolkat hos just elefanter och jag skulle vilja påstå att detsamma gäller till exempel kajor och andra kråkfåglar.
Men sen, när avskedet väl är gjort, verkar det hela vara över. För de sociala kajorna väcker den döda kajkroppen i gräset under linden inte längre något som helst intresse. Livet går vidare på ett väldigt påtagligt sätt när avskedet är gjort. Den ceremonin måste ha skett någon gång under morgonen, när jag inte var på plats.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar