Med varje dag kommer nya vårtecken. Idag vid Glänås, Tåkern, sjunger bofinkar, taltrast och rödhake. Rördrommen harklar sig, ja, någon vacker skönsång är det som alltid i början inte tal om ännu. Några skrattmåsar, en liten förtrupp, är på plats för att förbereda ankomsten av det stora gänget tre dagar bort, sothönsen käbblar överallt, knölsvansparet dunkar iväg över vassviken mot en ovälkommen gäst och hela sjön ligger vårblå och isfri. Jag noterar en havstrut och förstås, en havsörn.
Plötsligt kommer en gammal brunhökhona svepande över vattnet, stiger över vassen vid Svanshalsudden och försvinner mot Väversundas vasshav. Årets första för mig.
Men mest av allt är det ägretthägrarna som stjäl fokus. I stora gäng far de omkring över sjöns vassar, landar i lämpliga områden allihop och lyfter därpå igen och provar en ny anhalt. Man ser tydligt att de är på jakt efter ett lämpligt häckningsområde, där de gemensamt kan bereda sin bon i skydd. Förra året häckade ungefär 60 par ägretthägrar i Tåkerns vass, fördelade på ett par, tre olika ställen. Utvecklingen är otrolig och kommer den att fortsätta i år så kanske vi närmar oss hundra par.
En smått komisk och alldeles egen notering är, att en flygande ägretthäger liknar en baklänges flygande svan; får bara tolkas och förmedlas som något udda och kuriost från undertecknad.
Vid parkeringsplatsen, i solen, blommar nu alen för fullt. Vårvindens pustar färgas illgula av pollen från hanhängena. Nu kan det bli tufft för pollenallergiker.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar