Jag skruvade ihop ett nytt sängbord hemma och fick det inte dit jag ville. Sånt har ju hänt förr trots noggran instruktionslots. Sängbord nummer två fick därför vara kvar i sin kartong medan jag svettig och sur kände att jag var i behov av en andningspaus. Vad är väl bättre än att ta en tur på södra Omberg i såna lägen.
Jag parkerade vid Höje gård för en långsam promenad och nu med bara en krycka. Det är ju tid för de första körsbärsfuksarna i vårsolen, tänkte jag i solen över Ödeshög, men framme på Omberg började regnet strila. Så blev det med det; jag får vänta in bättre väder för dessa fina fjärilar.
Vattnet är en temperaturutjämnare som medfört tidig blomning hos de pestskråpsplantor som står med fötterna i vätan.
Ägarna till Höje gård, vilka idag inte var på plats, kommer säkert att bli väldigt besvikna över vildsvinens härjningar i trädgården när de kommer hem. Under aplarna var hela gräsmattan upp och nedvänd av plöjande trynen. Det är rent otroligt så de kan ställa till det! Det var dessutom helt nygjort.
Men det jag mest vill berätta om är att det är dubbeltrastarnas tid nu. Det märktes direkt när jag klev ur bilen.
Jag kunde räkna till minst tre, kanske fyra, sjungande dubbeltrastar från skogskanterna runt om Höje ängar. Det är allmänt känt att denna fina trast gillar att sjunga i dåligt väder och jag har även nämnt en hypotes om fenomenet, att den i gråväder och regn kan utnyttja möjligheten att vara ensam artist i trastkonserten.
Dubbeltrastarna sjöng idag, medan koltrasthanarna hoppade runt på backen och letade mask i regnet. Det blev därför enklare att idag identifiera dubbeltrastarnas stämma, nu när koltrastarna tog paus och taltrastarna ännu inte anlänt från söder.
Det är nämligen inte alltid helt givet, det där med skillnaden mellan koltrast och dubbeltrast. Jag har haft fel någon gång och trott på den senare när det varit den förste och då har det troligen mest berott på att koltrasten varit lat, ouppvärmd eller fjolårigt otränad.
Dubbeltrastens sångsnutt är en kort melodi på högst 2-3 sekunder medan koltrasten kan breda ut sig i upp till 5- 7 sekunder.
Dubbeltrasten sjunger.
Dubbeltrastens melodi är vemodig och med dalande slut-ackord i moll, den upprepar också gärna sina strofer flera gånger med blott liten variation, men, det som är mest typiskt, tycker jag, är att sången är uppbygd av försynta, introverta, rullande r-ljud. Så här ungefär:
"kryrie-ruurur (paus) urruur- kryurur (paus) kryurur-kriururiur", o s v.
Själv tycker jag att dubbeltrasten har ökat mycket i antal mot förr, men det kan ju förstås bero på att jag efterhand, med ålder och visdom, har lärt mig att förstå den bättre.
*
Avslutningsvis var det där med sängbordet. När jag kom hem hade Ulla kollat upp mitt arbete, vänt på möbeln och nagelfarit arbetet.
- Det är något som är fel, sa hon försiktigt. Lådan går inte in som den ska, något är snett och det är inte lika på båda sidor. Jag tror du har vänt något åt fel håll.
Så var det - ett glidbeslag var fel monterat, fastsatt i fel förborrade skruvhål. Attans också! men, tack Ulla!
Hur är det man säger? Även solen har sina fläckar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar