Med värk i foten kämpar jag på med snösläden utanför huset och skottar fram gångar till brevlåda och förråd. Drivorna framför garaget är inte så märkvärdiga, jag kan köra ut bilen ändå. Här går gränsen för vad jag tål just nu.
Då kommer grannen Lasse med en hjälpande hand.
"Jag kan ta resten" säger han, ängeln i vår närhet.
Vid ateljén röjer Christer med plogen och eftersom jag hyr behöver jag inte bry mig om egen insats. Här är redan rent och fixat när jag låser upp med mässingsnyckeln och ska kliva in, sandat till och med. Jag vänder mig i dörren när jag hör en dämpad kråksång så där typiskt trestavig men med en återhållen, burkig klang.
Vackert mitt i snöeländet! Varifrån?
Jag spanar upp mot kyrkspiran. Jo, där sitter den, kråkan, som oftast, högst upp på korset och meddelar sina åsikter om den nyvita världen.
" Vad haaarrr det blivit av er ni människobarn. Vilken stor affärrrrr ni gör av lite snöfall numeeerrrra", säger den. "Har du glömt, du konstnären där nere, hur det var när du var barn. Några decimeter snö var väl inget att bry sig om på den tiden och rejäl kyla det var du väl van vid vaaarrreviga vinterrrrdag. Jag har hört om att era kommunikationer har rasat ihop igen, att bussar ställts och tågen blivit stillastående vid perrrrrrrongerna och var det inte också något om gula och till och med orangea vaaaarrrrningar från SMHI. Hörde jag något om katastrof? I varenda nyhetssändning och i kvällstidningarna meddelas att "Nu kommer snösmockan!". Ni har allt blivit bra bortklemade ni människor i gamla Sverige. Tag er i krrraagen vet´ja och kom igen. Gör som jag, gnola en vinterrrrrvisa och gör något åt det som verkligen finns att orrrrrroas över. Ni har ju ställt till det i världen så att man nästan inte känner igen sig numera, på alla möjliga sätt. Men, inte detta, hörrrrr´ni. Det här är lite vanlig vinterrrr baaarrrra".
Inlägg
Det fina i kråksången är ju att det blir så vackert ute i naturen med all snö.
SvaraRaderaJavisst! Och vinter ska det ju vara i laga ordning.
SvaraRaderaKråkan har insikter från sina utsikter🙂. Och så sant, människan ställer till det förskräckligt men kanske det i samband med denna långa vinter gör oss trötta.
SvaraRaderaOch kanske det var såna här vintrar när vi var barn. Minns snöplogen när jag gick till småskolan i mörkret och den kom dundrande och jag visste inte om jag skulle kasta mig över till andra sidan men allt var ett stort snömoln. Och jag pytteliten. Ingen trottoar på den tiden. Alla bodde något längre från skolan och hade rätt till skolbussen men inte jag som bodde på gränsen. Idag skulle nog en förälder gå med. Men på den tiden skulle man vara så stor och duktig. Har du såna minnen med?
Som jag minns det var det alltid vinter när man var barn. Men så är det naturligtvis inte även om det verkar vara noll ordning numera.
SvaraRaderaMan tog skidor eller spark till skolan ibland, sånt händer inte idag och man var ute hur än kylan bet i kinderna.
När man kom hem efter bandymatcher på skridskobanan, hockey spelade endast ett fåtal ungdomar i Mjölby på den tiden, var fötterna stelfrusna så man knappt kunde gå. Då var det skönt med varm mjölk i ett glas med bulltärningar som åts med sked (Frys fanns inte så bullarna blev snabbt torra och hårda).
Gebbe