I dessa Coronatider gör vi ändå ett försök att träffa barn och barnbarn från Stockholm men vi gör det utomhus på neutral plats med bibehållande av sträng försiktighet och avstånd.
Vi har längtat och kramarna vi ger varandra blir symboliska.
Vi har bestämt möte vid Stendörrens naturreservat vid havet norr om Nyköping och när vi anländer dit på mot slutet väldigt dammiga tvättbrädevägar är vi först på en parkering som efterhand fylls till sista plats trots att det vackra Naturum inte öppnar förrän den 1 maj.
Men naturen är ju alltid öppen och många är de som är ute och vandrar i det spännande skärgårdslandskapet med kaffekorgar, ryggsäckar, vandringsstavar, kikare och fiskedon.
Så gör ock vi.
Det blir en oförglömlig dag full av törst efter tröst.
Inlägg
Tänk, att bara detta att sitta nära vatten .,. gör att det alltid tycks så trivsamt. Och vackert.
SvaraRaderaJag håller med dig Elisabet. Det känns så ursprungligt och rogivande!
SvaraRadera