20 januari - Vinterpromenad med dotter Karin

.
Med dotter Karin hemma blir det inte bara bilåkning genom landskapet. Något som jag annars gärna fastnar för, genom lättjan och bekvämligheten.

- Vi måste gå en sväng också pappa, är hennes mantra. Och så blir det. Idag vid Stora Lund längs Vättern och sen uppe på Omberg, trots arktisk kyla och isande nordanvind.
Och som alltid är det skönt, efteråt. Man blir ren i huvudet och själen i alla fall.

Över oss kommer havsörnen flygande. Den har lyft från klipporna nere vid sjön och försvinner i isdiset österut över land. Nästan inte en vinterdag utan havsörn i bygden har blivit regel.

På parkeringsplatsen står en bil, en polskregistrerad van med dekal på sidan:

... och på de isiga klipporna ser vi människorna, laxfiskarna, de påbyltade och tålmodiga. Vilket energiskt släkte, tänker jag, så uthålligt och livsfarligt utmanande.

- Have  you got anything. Isn´t it very cold? undrar jag och får svar på svenska med tydlig norrköpingsdialekt.

- Jodå, laxarna hugger hela tiden men nästan allt som vi har dragit upp har vi släppt tillbaka igen. Vi är seriösa och miljömedvetna, svarar Kennet, fiskeexperten som har tagit med sig gänget från polsk TV för att göra film om de fantastiska och generösa ädelfiskevattnen i länet.

- Men jag har behållit en vacker röding på dryga två kilo, säger Kennet och visar stolt upp sitt färska byte.
Vi har varit här flera gånger i vinter och mina gäster från Polen upplever sitt paradis på jorden vid Vättern. Eller, var annars i hela världen, fortsätter Kennet, kan man fiska lax, öring, röding och ibland till och med harr helt fritt och i en fantastisk och vild miljö dessutom. Ni har en potential utan like här i Vätterbygden. Var glada och stolta, avslutar Kennet.

Därefter - Omberg nästa.
Till Hjässatorget, menar jag, för att se om tallbitarna är kvar.
Det är de. Vi hör dem i alla fall, bortom frostiga barrskogsgömmen.

- För vi kan inte bara stanna här, säger Karin. Jag vill gå upp till Hjässan också.

Och det blir förstås som Karin vill; en dryg och kylslagen promenad uppför den branta och snöiga backen till Östergötlands egen "fjälltopp".

Utsikten är makalös idag med rimfrosten, luftens klarhet och det mystiska dunkelljuset ur en dramatisk himmel.
Jo, det är verkligen skönt att sträcka ut benen ibland, att bekämpa lättjan och ta för sig av landskap och väder.
Och efteråt, hemma igen, smakar lunchen så där extra gott.
Bra pådrivet dottern min!