19 januari - I Ödeshög finns det på riktigt

.

Vid Tällekullen i det sydsvästra hörnet av Ödeshögs kommun finns vägskylten som ger mig associationer till ett modernt konstverk.

Vägen dit slingrar genom skog och lyckor och löper bitvis på en smal ås som meandrar genom landskapet. Det är väldigt vackert, och annorlunda.
Idag väljer jag den här trakten därför att den faktiskt känns lite extra besvärlig. Ibland kan det vara så.

Det är snö i luften och riktig vresvinter och nu gäller det att inte möta någon tänker jag i samma stund som en stor containertransport kommer mot mig i kurvan. Här finns absolut inte plats för möten; vägen är som sagt inte allmän och inga normala regler och försäkringar gäller och lastbilen är dessutom onekligen mer tillhörig än vad jag är i sammanhanget.

Jag måste backa, mer än hundra meter, på en smal kurvig skogsväg med snöiga och immiga rutor. Sådant blir nästan mer spännande än önskat. Men, det går till slut. Jag tränger mig in på en sidostickare och lyckas också ta mig loss igen, så småningom, snöskoveln har jag alltid i bagageutrymmet som tur är.

Vid Vantekullen, knappt en kilometer längre fram mot Smålandsgränsen, vänder jag tillbaka. Leif står ute på gårdsplan och mekar med sin nyinköpta traktor och undrar: "Vad gör Gebbe här i bygden en sån här besvärlig dag? Först dit bort och sen tebaks?"
"Snön och just besvärligheten", svarar jag, "Jag önskar mej lite övrigt i tillvaron".

Senare sneddar jag över skogen, tar en annan väg, ner mot Stava och Vättern, där lövskogen och fritidshusen möter upp och så inträder jag åter i det offentliga svenska vägnätet och därmed är besvärligheterna över och resan nästan slut och hur var det då med mina konstassociationer tidigare? Jo, så här ser de ut. Jag tänker förstås på Dan Wolgers välkända konstverk.

Såna verk finns alltså i Ödeshög, på riktigt, tänker jag och tycker att detta inte bara är ett uddlöst konstaterande utan faktiskt står för något ytterligare, ett tecken på det kulturella avståndet mellan stadens syn på landsbygden och landsbygdens realitet, om nu någon förstår hur jag menar.