Det kom ett sorgebud per telefon idag på morgonen.
Boo Wastholm avled måndagen den 14 januari 2012.
Den 22 november 2012 publicerade jag här i min Naturliga dagbok berättelsen om "Boos skog". En liten sammanställning om en vän på skogen och om en del av hans spännande livsverk.
- Min tid är utmätt. Jag har möjligen till påsk på mig, sa Boo till mig i höstas, och därför är det bråttom att göra vad som bör och måste göras.
Boo Wastholm i sin snickarverkstad.
Min lilla del i det hela var att berätta, samt att försöka initiera och skapa kontakt för en vidare fortsättning och jag vill förstås gärna, inte minst för Boos skull, att du läser min originalberättelse från den 22 november 2012. (Länk - se nedan)
Boo Wastholm i sin älskade skog.
Förhoppningsvis finns det goda möjligheter att åtminstone delar av Boos skog kommer att skyddas för framtiden såsom han önskade. Christer Wiking som tillsammans med mig var delaktig i de första kontakterna fick nämligen med sig fackfolk från Länsstyrelsen på ett besök i Boos skog vid Luciatid. Nu hoppas vi alla att processen löper på även utan Boo själv. Hans minne och livsverk lever vidare och mina tankar går i första hand till hans anhöriga.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar